Ulricas blogg

Den här sidan kommer att visa min viktnedgång. Att det faktiskt händer något. Så kan jag sitta och titta och vara stolt. Metoden som kommer att användas är Xtravaganza. Upplägget är helfart de tio första veckorna, vilket innebär pulverdiet. Mumma…. i kombination med den träning jag inledde i slutet på våren/början på sommaren. De därpå följande 16 veckorna innebär att man succesivt går över till vanlig kost (men med ett sundare tänkande). Första dagen för pulvrandet bli tisdag 18/9. Jag håller just nu på och vänjer mig vid tanken. Eftersom insikten att jag inte har något att välja på har vuxit sig allt starkare, känns dessa tio veckor som överkomliga. Det finns väldigt många åsikter kring pulverdieter. Jag har stött på flertalet av dem. Nej, jag inbillar mig inte att jag kommer att kunna leva som jag gjort innan, och nej, jag kommer inte att gå upp alla kilona och lite till sedan. Jag tänker använda mitt skarpa intellekt till att hantera mitt liv med ett sunt förhållningssätt. Att många tror att man med nödvändighet måste gå upp efter avslutad kur, säger kanske mer om deras förhållningssätt än mitt.

—————————————————

080514    En liten uppdatering kanske? Vikten fortsätter neråt. Jag har dragit ner kolhydraternas andel i kosten, eller iallafall i den mån det går. Jag blir väldigt stum i musklerna när jag kör minimalt med kolhydrater. Och det fungerar ju inte så bra när jag skall träna, vilket jag gör i princip varje dag. Det är roligt – man ser utvecklingen och bara det är en sporre. Alla positiva kommentarer som faktiskt dimper ner är också en morot. Samtidigt är det så att jag gör det här för min egen skull. Jag vill aldrig någonsin mer hamna i den sits jag befann mig i så sent som i september. Jag vill inte behöva göra en sådan viktresa mer. Det har gått jättebra, och jag har haft god hjälp av Xtravaganza- och gympersonal. Men jag önskar inte själv delta som kund. Däremot skulle jag nog gärna jobba med att hjälpa andra i samma situation. Vi får se vad det blir av det. Man vet ju aldrig vad som väntar runt nästa hörn. =)

080502    Faktiskt. Jag väger mindre än vad jag vägt på sex år. Jag är glad och fortsätter resan neråt.

080416    Har varit och tränat idag. 45 minuter konditionsmaskin. På nya 24-timmarsplejset har de såna där konditionshistorier med program, och det är min melodi. De senaste gångerna jag har varit där har jag kört 45 minuter och så har jag läst under tiden. Det fungerar hyfsat. Jag tror kanske inte att jag är sådär jättefokuserad, men lite fastnar säkert. Lite magmaskin och lite lårmaskin passade jag på att göra också. Det är trixigt med nya apparater, det tar ett tag innan jag känner mig komfortabel. Samma på Form när jag är i Halmstad. Nu senast vågade jag mig på att ge mig i kast ordentligt med maskinparken. Det lossnar väl efter ett tag. Jag ser mig ännu som en glad amatör.

080406    Jag vågade mig på en vägning i veckan som gick. Jag trodde på en viktökning, men så visade sig inte vara fallet. Eftersom jag har slarvat med ätandet hade det inte varit konstigt. Kanske har mitt tränande fått upp en hyfsad förbränning som kompenserat slarvet? Det är möjligt. På den nya 24-timmarsinrättningen här i la stada har de såna där käcka konditionsmaskiner med inbyggda program. Jag är barnsligt svag för allt med blinkande dioder och inbyggda program, så det är en ny motivationsfaktor för mitt motionerande. Dessutom har jag bestämt mig för att börja jogga. Men jag måste kanske gå ner några kilo till innan jag ger mig ut. Eller det är kanske bara inbillning. Måste hur som helst införskaffa ett par ordentliga skor som funkar att springa i, och det är inte något som står särdeles högt på prioriteringen. Men om någon månad så skall jag förhoppningsvis vara igång.

080323    Påskhelg. Det är ju inte fel på ägg, lax och räkor. Grönkål funkar finemang. Jag åt, trots potatisen, lite jansson. Satt som en käftsmäll faktiskt. Det är ju värre med godiset. Nu är ju jag inte så garvad när det gäller godisätande, men det har jag inte riktigt förstått så jag överdimensionerar investeringarna på godisfronten. Vilket resulterade i att jag satt med ett enormt godisberg. Min föresats är ju att godis är ok på helgaftnar. Det har misslyckats, för jag har följt upp godisandet idag. Det fanns en hel del kvar. Och finns fortfarande, men eftersom jag har lämnat det hos mina föräldrar finns det inte längre inom räckhåll. Skönt. Jag kan ha godis hemma utan problem, så länge jag inte har börjat äta av det. Har jag väl börjat, kan jag INTE sluta. Forstättningsvis skall jag inhandla moderata mängder till rätt tillfälle. När kalaset är över, så är det över och då skall allt onödigt väck. Så här kan man inte ha det.

Det har ju inte bara varit frosseri och elände. Jag har varit och tränat också. Det är väldigt bra med träningsnätverk. När jag här hemma hos mina föräldrar kan jag åka in till ”stora staden” Halmstad och träna på Forum Friskvård. Det ingår i mitt medlemsskap på gymmeriet här nere. Smidigt! I början trodde jag att jag skulle trassla in mig i alla nya maskiner, men det har gått över förväntan. Jag börjar bli riktigt kavat faktiskt.

080312    I måndags var jag på sista viktträffen. Och sista vägningen. Och jo, man får säga att jag ändå lyckats rätt så bra. Totalt stannade viktnedgången på 35,8 kg. Det får vara godkänt. Nu är det emellertid så att frånvaron av träning och en del nutritionella utsvävningar under de senare veckorna har gjort att jag faktiskt egentligen borde ha vägt ytterligare 1,5 kg mindre. Ingen ko på isen så länge rumpan är i land dock, jag har tränat två gånger nu, har faktiskt precis landat från ett pass. Och maten fixar och donar jag med. Fick igår hem tre ganska inspirerande böcker inom matlagningsgenren. Jag har en böjelse för sådana. Så idag skall jag introducera vildris i kosten. Det blir ett kärt återseende. Tycker det är delikat. Och det lär ha ett bra GI så det får passera. Nån laxhistoria med vildris. Barnen blir glada eftersom de gillar lax. M blir inte glad för han gillar inte lax, men å andra sidan är sakerna han gillar så väldigt lätträknade så det kan inte f*n rätta sig efter honom.

Det känns konstigt. Min mer aktiva viktminskningsperiod är över. Aktiva som i att gå på träffar och äta pulver osv. Det är inte omöjligt att jag kör några veckor pulver framåt våren, vi får se. Jag tycker det är ett himla smidigt sätt att gå ner i vikt på. Man kan styra mycket själv, snabbt eller mer långsamt. Det absolut min ”tekopp”. På något vis har jag dessutom internaliserat det jag egentligen vetat hela tiden. JAG KAN ALDRIG SKYLLA MIN VIKT OCH MITT ÄTANDE PÅ NÅGON ANNAN!!!! Det är jag själv som stoppar maten/godiset i munnen och det är jag själv som tuggar. Det är bekvämt att lägga skulden/orsaken på någon annan – men jag skadar inte någon annan än mig själv. Det lät kanske präktigt, men det är så det är. Och jag är långtifrån färdig med det, blir man någonsin det? Men jag ger mig numera chansen innan mitt onödiga ätande att reflektera. Varför skall jag äta det här? Behöver jag det? Är det värt det? Ja, kan jag rättfärdiga det för mig själv utan att jag kan se att det kommer att generera ångest så är det bara att köra på. Det är mitt liv, min hälsa, mitt ansvar!

080305   Jag förtar mig ju inte precis bloggmässigt. En månad mellan varven visst. Jag skyller på stress. Vikten var det så. Jag kan erkänna att jag har släppt det hela lite. Inte så att jag göder mig med godis och kakor och äter ohämmat, men jag har haft för mycket runt omkring för att orka hålla fokus på viktminskning utan jag har nöjt mig med att äta ok. Dels har jag inte kunnat träna sedan första förkylningen slog till eftersom jag blir sjuk gång på gång på gång. Förmodligen för att jag är lite sliten pga stress. Att jag är lite sliten även fysiskt insåg jag när det började slå upp röda fläckar över kroppen. Nån slags eksem som jag antar har uppenbarat sig antingen som föjld av infektionerna eller av stressen. Men jag håller på och får bukt med dem, och så försöker jag lugna ner mig. Viktmässigt trivs jag ganska bra. Ja, jag kan egentligen inte förstå att jag har gått ner så mycket som jag gjort. Någonstans mellan 35 och 40 kilo är det. Jag känner mig mycket lättare i kroppen, när jag är ute och går snabbt känns det som om jag skulle vilja börja springa. Jag ser i speglar att jag inte är lika ”skrymmande”, och jag känner på kläder att de sitter väldigt löst. Kläder som jag fortfarande köper för stora från början. För på något viss har inte intellektet hängt med kroppen. Av den anledningen är det kanske bra att ta ett litet break och stå kvar där jag är nu. För att hitta mig själv och bara vara. Det låter nästan lite religiöst, men jag tror jag behöver det. Jag vet inte heller vad som är en realistisk vikt för mig. Kanske 65 kilo tycker jag känns lagom. Jag har aldrig varit en speta, och tror inte att jag skulle trivas med mig själv som sådan heller. (Den sluge matematikern får genom dessa siffror hintar kring var startvikten var – och jo, det var tresiffrigt) Nu aktar jag ju mig noga från att odla pulverantagonisternas tyckanden; det är inte alls så att det har gått för fort. Men har man haft en sån downforce som jag, och helt plötsligt börjar närma sig normaliteten behöver man landa i den nya världen. Sedan är det inte omöjligt att jag pulvrar bort det sista. Det får jag se. Jag gillar när det går undan. Däremot är jag ganska trött på soppa…..

080206   Gaah, jag hade precis kommit en bit på ett inlägg här när jag lyckades stänga av datorn med tån. Sanslöst. Ja, vart var jag nu då?! Jo, jag äter enligt GIboken jag har här hemma. Bäst gillar jag Kaxholmens coleslaw, så jag skulle kunna tänka mig att enbart äta sådant. Eventuellt skulle det kunna räknas som ensidig kost. Jag funderar en del kring olika kostriktningar som finns, och har kommit fram till att högfettsvarianterna tilltalar mig i mycket högre grad än tallriksmodellerna. Härom kvällen, ja det är väl nästan en vecka sedan nu var där ett debattprogram där man tog upp det faktum att högfettskost har fått visst erkännande av socialstyrelsen. På det följde en smärre debatt. Jag vet inte, jag känner att man hela tiden prisar potatis och pasta som något nödvändigt. Paolo Roberto tyckte till exempel att livet vore väldigt trist utan en god pastarätt. Ja, jag håller med om att en god pastarätt absolut är ett lyft, men för mig stannar det inte vid det. Jag missbrukar pasta om jag börjar äta det. Samma sak gäller för potatis. Det jag känner är att om jag nu inte kan hantera det, så är det kanske bättre att låta bli. Min realitet är att jag kan äta ett halvt kilo potatis, lätt. Och det känns som om det är väldigt onödiga kalorier för min del, eftersom jag kommer att få kämpa med ett jävligt sug om jag tvunget skall ha det i mig. En väldigt korkad potatisförevändning är att ”något man ätit så länge inte kan vara dåligt” och ”det är bättre att man slutar dricka läsk” (no shit Sherlock…..). Uppenbarligen saknar många dietister insikter i människors olikhet, och eventuellt är de dessutom i maskopi med svensk potatisproduktion. Jag skiter i vilket, men deras tallriksmodell har aldrig fungerat för mig. Och fullkornspasta, vad liknar det? Rester från massaindustrin. Smakar ungefär likadant. Usch vad jag gnäller, men jag är inte särdeles förtjust i halvvägs och kompromisser. Där är två vägar, min eller motorvägen….

Jaha, annat som hänt. Jag har ådragit mig värsta förkylningen och har av den anledningen itne kunnat träna på väldigt länge. Gymmet har öppnat 24-timmarsinrättning, så jag får ta igen träningsbortfallet med några heldygn när snuvan är väck. Ikväll kanske jag går ut och går en runda, jag känner att lite rush i blodomloppet och lite luft vore trevligt.

Jag har ju sagt att jag skall lägga ut min mättabell här, och det ska jag också. DEt är bara det att jag kan itne hitta pappret jag har skrivit på. Skandalöst, men det kommer förhoppningsvis fram här. Så fort så sker noterar jag värdena på sidan. Nä, om man skulle ta och börja förbereda sin lunch. Ägg och räkor blir det nog idag. Jag har förresten blivit en gud på att göra majonnäs. Och det är tur för det är ju för katten socker i varenda köpemajonnäs, åtminstone de jag har hittat. Tramserier!

Här hittade jag förresten ett, i mitt tycke, bra sammanfattande blogginlägg som säger det jag vill säga, men som jag inte förmår.

080126   Jaha, nu har jag bestämt mig. Jag börjar äta GI på måndag. Det känns som om jag vill komma igång med det som skall gälla sedan. Jag vet att jag inte är särskilt tålig, och som det är nu trivs jag inte riktigt med matregimen. Jag hoppas och tror att GIandet kommer att erbjuda mig en lösning som på ett bättre sätt möter mina behov. Täkte köra fas ett i ett par tre veckor. Kanske att jag kommer ner till målvikt (den som är ursprungsmålvikten) så kan jag köra fas två sedan tills jag kommer ner till slutmålet. Vilket nog ligger ganska ära. Iiiiiiihaaaa! Det har gått smidigt och snabbt det här.

080113   Gaah, vad det är tråkigt att äta räkor och kyckling. Jag överväger några veckor med soppa så man får det här ur världen och kan börja äta så som jag har tänkt att jag skall äta sedan. Men samtidigt tycker jag inte att det är ok, jag kan gott plågas lite. Om jag satte igång och träna ordentligt så kunde det ju gå riktigt snabbt. Snabbt som i ett kilo i veckan….. Får se hur jag gör. Ett annat alternativ är att jag tar fas ett i GI-boken jag har hemma och sedan går över på fas två, och kör på det tills jag har gått ner det jag vill. Vet inte hur mycket jag vill gå ner längre heller, ja, jag hade ju ett mål, men jag inser att det målet är för snällt satt. Men jag får börja med det iallafall. Jag har beställt nya träningsDVDs. Hoppas de kommer i veckan, för jag vill ha lite variation. Kommande vecka skall jag gå på core igen, äntligen. Visst kan jag köra hemma, men det är ju lite trixigt med barnen. Även om de utgör extravikter för övningarna.

080102  Nytt år, nya friska tag! Visst låter det äckligt hurtigt!? Jag har gjort väl övervägda avsteg från dieter nu under helgerna, och jag har njutit i fulla drag. Det är väl det som är meningen om man nu skall avvika från inslagen bana. Äta godis och ha ångest är inget att rekommendera. Nu skall jag shapa upp igen, frånsett fredag då jag tänker fira min födelsedag som infaller under veckan. Då tänker jag äta gott och förmodligen även dricka gott. Gott som i rödvin. Jag har fördjupat mig lite i lågkolhydratkost, och min insikt kring hur jag och kolhydrater fungerar ihop har stärkts. Jag skall undvika dem så gott det går – utöver helger då. Helger som i aftnar och min födelsedag. Tydligen är det så att någon amerikansk organisation har kommit med nya riktlinjer vid diabetesbehandling. Man kan prova lcvarianter då. Innan har man väl inte direkt gått ut med sådana råd. Jag tycker det är ganska intressant. Ser här på jobbet en person med diabetes, förvisso kostbehandlad och ännu inte av allvarligare karaktär, men här ges det generella rådet att man skall minska på protein och öka potatis/pasta. Jag tycker det låter befängt. Är det verkligen lämpligt att tynga insulinsystemet ytterligare? Vore intressant att diskutera saken med kommunens dietist. Sedan har vi även det faktum att de flesta som bor här är överviktiga. Att då öka på kolhydraterna på bekostnad av protein känns inte så slugt. Jag utgår ifrån att de vet något som jag inte vet. Det är bara det att jag gärna skulle vilja veta vad.

17/12      Det är ju typiskt. Vi har gruppträff ikväll, men naturligtvis är en föreläsning förlagd till kvällen, så jag får hoppa över träffen. Synd. Vi skulle mäta fettet idag. Det kan jag väl förvisso göra en annan gång, men det hade varit kul att se hur det utvecklat sig. Har ju inte mätt sedan jag började pulvra, och då var ju fettmängden en ganska dyster insikt. Inser att jag inte kommer att hinna träna ikväll, men jag drar ut på en promenad istället tror jag. En rask dito i en timme gör att man åtminstone blir lite mör i benen. Vi har haft kalas för sonen i helgen, och det gick väldigt bra. Jag kunde inte motivera mig till att äta vare sig kakor eller tårta. Inte ens dietläsk kan jag förmå mig dricka. Och det är ju en strålande bra utveckling. I jul skall jag äta godis, och inte bry mig om mängder, men jag tänker mig att jag nog automatiskt kommer att stoppa ganska snart. Vad jag minns kunde man må rätt gräsligt när man åt mycket godis och med min – förmodligen – sänkta toleransnivå tror jag itne att jag kan få i mig så mycket. Det är ju himla bra att vara nöjd med mindre. =)

11/12      Fast mitt i natten. Det har precis blivit den 11. Missade visst Nobelfesten i år också. Alltid är det något som kommer emellan, i år var det jobbet…. Idag vågade jag mig på en vägning, och jag hade minsann gått ner två kilon till. På två veckor iofs så det är ju inte sååå storartat, men jag trodde att jag skulle ha gått upp mer iom att jag började äta. Nu har jag ju ökat träningen ganska ordentligt, så det har kanske givit en viss effekt. Nu skall jag jobba fyra nätter, och det medför det mycket tråkiga att träningen blir lidande. Jag har som mål att jag skall försöka ta mig ut och gå en halvtimme när jag vaknat. Och om jag absolut inte vill gå ut måste jag köra core expressprogrammet hemma. Vi får se hur det går med mina föresatser. Jag behöver röra mig, mår mycket bättre om jag får göra det. Och att ta sig till gymmet när jag jobbar funkar inte. Jag har försökt flera gånger, men det är ett alldeles för stort företag när man är trött och seg och mellan två arbetspass. Men stavgång kräver ju inte så mycket. Lite kläder och så iväg. Nu skall jag bara tänka så när jag vaknat också. Det är där jag brukar fallera. Men inte den här gången….

4/12        Det går ganska bra tror jag. Har övergått från pulver till bars. Jag vill inte befatta mig med pulver mer. Orkar inte. Bars är bra, man äter en halv och sen är man mätt. De är varken goda eller särskilt osmakliga, utan mest något att tugga på. Idag har jag varit på core. Ganska jobbigt faktiskt, det var ett tag sedan jag körde ett sådant program. Jag har ju WorldClass expressvariant här hemma, som jag har engagerat mig i understundom. Manövrarna idag var annorlunda, men det skall nog bli bra. Nu hoppas jag på minimalt med schemakrockar så jag kan gå på några såna här pass. Får kombinera med pilates och BodyBalance också så blir det säkert bra. Enligt sjukgymnastens program var det såna rörelser jag skulle pyssla med. Och faktiskt knakade det inte särskilt mycket idag så jag antar att sjukgymnastiken har haft avsedd effekt.

Överväger att lägga ut viktsiffrorna här. Nu har jag kommit såpass långt från utgångsläget att jag har distans till det. Både i kilo och tid. Mmmm, blir nog under veckan. Så får jag lite press på mig dessutom.

1/12        Det går inte vidare bra med pulvrandet faktiskt. Äta det jag skall har jag inga problem med men den där förfärliga soppan fixar jag inte mer. Jag försökte mig på en mintkryddad chokladshake igår, men det funkade inte det heller. Jag skall försöka gå över på bars istället. Om jag äter en soppa och en bar kanske. Då kan jag ha en bar med mig på dan och så tvingar jag i mig en soppa frampå kvällen. Tycker det är lite dumt att de bara har chokladvarianten på bars. Är nämligen inte så förtjust i tanken på att byta ut mat mot choklad. Ok, jag fattar att det kanske inte hade varit så lyckat med rostbiffbars, men jag testade en nutrilettvariant idag med yoghurt och några bär och det funkade. Och jag kände inte att jag behövde äta mer, så jag tror det skulle funka. Får konsultera coachen nästa vecka. Imorgon åker vi hem, och jag har lovat mig själv att gå ut och gå när jag kommer hem. Det behöver jag.

29/11      Tredje dagen av ätande och det går bra. Idag inledde jag som vanligt dagen med ägg och keso. Smakar fantastiskt. Sedan körde jag räkor och blandade grönsaker. Det är ganska mycket räkor, 80 gram. Jag känner mig nöjd med det. Eller om det är det att jag inte har något val eftersom jag har ett väldigt strikt schema att gå efter. Det är det här med sopporna som jag tycker är svårt. Jag är itne hungrig, och är man inte hungrig så är det inte så lätt att motivera att dricka det man finner motbjudande. Jag köpte ett gäng chokladshakes nu sist och tänkte testa varianten med pepparmintsolja. Om man brassar på ordentligt med mixern och så kan man visst förvara chokladpulvret i kylen för att det inte skall värma vattnet, så kanske det kan gå att få skiten i sig. Men tre påsar per dag, det tror jag inte jag skall ha några ambitioner kring. Man kunde visst ersätta en med något proteinrikt eller hur det var. Skall forska lite kring det. Hur som helst, jag trodde det skulle vara jobbigt att återgå till ätande, men det var det inte, och än så länge känner jag inte något sug efter mer. Det räcker så bra så. Jag jobbar på att äta i lagom takt, för det är något jag inte är särskilt duktig på.

27/11      Idag börjar upptrappningen med mat. Jag har hittills idag ätit ägg och keso, och nu senast kokt fisk och blandade grönsaker. Med xtravaganzadressing. Det har smakat mycket bra, och har faktiskt varit fullständigt tillräckligt. Nu skall jag tydligen peta in en pulverpåse här strax, men jag har lite svårt att motivera mig till det. Är inte det minsta hungrig. Tvärt om. Får försöka med en halv iallafall. Dressingen innehöll allsköns grejs, nästan lite anna skipper-smörja faktiskt. Men den smakade helt ok. Fast jag tror att jag fegade när jag hällde i pepparrot och ingefära. Men nu vet jag det till nästa gång. Tror iofs att denna laddning kommer att räcka ett tag. Ikväll skall jag och träna, jag blir lite nojjig nu när jag skall äta. Även fast det är beprövat och förutsägbart inbillar jag mig att jag kommer att förvandlas till barbamamma igen. Och det vill jag INTE. Jag skall ju bil fit! Det är beach 2008 som gäller….. hahaha. De tio pulverveckorna gick så fort. Och de har definitivt varit värt alla ulkningar och pulverpåsar. Man klarar sig riktigt bra på grönsakssoppa.

25/11      Vägde mig idag på morgonen och fick den glada överraskningen att jag faktiskt bara har 10,5 kilo kvar till målvikt. Om jag skall gå efter min våg då, och det gör jag eftersom det är den jag skall förhålla mig till sedan. Kan ju inte springa bort till träningsinstitutet och göra anspråk på deras tanitapjäs så fort jag vill ha lite vägning. 10,5 kilo är inte så mycket. Det skall inte vara några som helst problem att gå ner det. Det är bara det att jag får inte ihop min viktminskning med min uppenbarelse. Jag känner mig lika fet fortfarande. Fast jag ser att jag inte är det. Och jag förstår att jag inte är det. Men jag kan inte greppa det. Jag är väldigt glad. Och det har generellt sett varit väldigt enkelt. Visst, jag skulle ljuga om jag sade att det är gott med soppa, men det är bara att se krasst på verkligheten. Det finns inga krumerlurpiller eller genvägar. Det här var det bästa för mig, så det var bara att svälja och se glad ut. En dag till med helfartspulver. Sedan blir det lite att tugga på också. Skall bli spännande!

22/11      Inne på den tionde och sista veckan. Det har gått snabbt. Det trodde jag inte när jag började. Och så segt det var där i mitten någonstans. Men jag tog en dag i taget, och dagarna blev till veckor. Jag är absolut nöjd med min prestation. Det skall blir skönt att äta på det viset att jag kan tänka mig att styrketräningen kommer att gå lättare. Det känns som om man får vara lite mer lyhörd när man går på lågkaloridieter. Nu är jag inte sådär jätteinsatt i träningsfysiologi, men det känns inte som om det är så begåvat att ta ut sig max när man går på kraftiga energiunderskott. Risken finns nog att man börjar bryta ner muskler. Jag skall studera det närmre sedan. Just nu upptas studerandetiden av att utröna fakta kring skolk och därtill hörande prevention. Jag skulle tro att jag närmar mig 25 kilos minskning, och det skulle i så fall innebära att jag kommer att ha 15 kilo kvar att gå ner sedan. Detta under sexton veckor. Kan gå. Jag hoppas att jag lyckas lösa träningsekvationen, för det är med träning jag tänker reglera viktminskningen. Men även om jag inte skulle lyckas gå ner allt på återstående tid är det inte något jag sörjer. Allt är en vinst i jämförelse med hur det har varit.

19/11      Nio pulverveckor till ända. Bara en helfartsvecka kvar, och det känns väldigt konstigt. Jag kan inte säga att det är odelat positiva känslor, utan det känns mer som att nu börjar allvaret. Att leva på pulver är inte svårt. Det handlar bara om att bestämma sig och stå ut med smaken. Jag har inte mått dåligt det minsta. Jag har blivit en smula ortostatisk, men det är bättre det än att ha så högt blodtryck som jag hade innan. Och så har jag frusit ganska mycket om kvällarna. Men det känns helt ok det också. Hellre det än att svettas av att man är för tjock. Men att blanda in mat….visst skall det bli skönt att få tugga, men det blir en del att hålla reda på. Och jag är väldigt dålig på att äta. Frukost har varit min svaga punkt alltid, och har jag missat frukosten kan jag missa lunchen också. Det går av bara farten. Den dagen jag inledde pulvrandet hade jag när jag var hos coachen ätit några nötter och druckit ett glas juice. Och då var klockan framåt sex-sju på kvällen. Naturligtvis har jag inte levt på så lite ”mat” då hade jag ju inte befunnit mig där jag gör nu viktmässigt, men mina matrutiner var väldigt taskiga. Kunskapen kring kost har jag så det räcker och blir över, men det praktiska genomförandet är det sämre ställt med. Nu kommer jag ju att med ganska hård styrning träna på detta i måååånga veckor, och det är ju väldigt positivt. Jaja, det kommer att bli bra, men det rena pulvrandet känns väldigt tryggt som det är nu. Jag har minskat väldigt sakta i vikt senaste två veckorna. Antagligen pga en förkylning som har förhindrat min träning. Men nu är jag igång igen! Skönt.

12/11      Uppdateringarna lyser med sin frånvaro, men nu sitte rjag här mitt i natten och läser på ett forum. Det diskuteras VLCD, och eftersom jag är under pulverregim så var jag ju tvungen att läsa. Det finns för det första mycket fördomar och för det andra mycket okunskap. Det är väl det som framkommer klart. Första grejjen är ju att såna här dieter inte är bra, man går upp allt och lite till sen när man börjar leva som vanligt. Den lämnar jag utan kommentar eftersom jag redan tjatat om det innan. Sedan kommer vi in på okunskapsdelen där man då tänker att man kommer att bli hungrig. Så man kan kanske komplettera med lite frukt. Bra, då kommer man antagligen inte hamna i ketos och då får man gå där och vara hungrig. För det verkar vara så att ketosmomentet går individerna förbi. Är man i ketos är man inte hungrig. Jag har åtminstone inte varit hungrig på snart åtta veckor. (Men jag är väldigt trött på soppa). Jaha, sen då, jo, om man skall motionera – vilket anses att man inte ska enligt forummänniskorna – måste man äta ytterligare. Nonono. Däremot kan det ju vara bra att förlägga sopporna så att man får energi innan och efter. De dricker gärna sockerfri saft, för att stilla sötsuget, som det heter. Just det ser jag ju som en ganska stor miss. Är det inte sockersuget vi ska lära oss tämja? Är det så bra med substitut då? Var finns viljan till långvarig beteendeförändring? Varför inte satsa den matfria perioden till att skaffa redskap för att hantera kommande sötsug?

Annars på hälsofronten? Jag går ner, och när jag vägde mig innan jag åkte och jobba såg jag att jag passerat ytterligare en gräns. Iofs bara med ett hekto, men det gälls det med. Jag börjar närma mig sundare vikttrakter och det känns väldigt skönt. Jag ser det på mig själv när jag tittar i spegeln. Har kommit på att en stor del rumpa försvunnit. Det tycker jag är kul. Byxorna är väldigt säckiga, det är också kul. Jag skall nog framåt veckoslutet försöka våga mig på att prova ett par byxor i en mindre storlek. Jag har hittills inte vågat, för jag orkar inte med några bakslag. Att till exempel låren skulle vara för fläskiga eller att magen skulle vara ivägen för knapparna. Men nu borde det inte vara några större problem, och med några dagar till skall det vara safe. Jag var på instruktion på gymmet och fick lite nya övningar. Dryftade då problemet med att jag inte orkar lika många repetitioner som tidigare. Efter åtta är det tvärstopp. Förmodligen har det med dieten att göra och det är bäst att lyssna på kroppen. Och så skall jag prioritera styrketräningen. Så bara jag blir av med den här sketarns förkylningen så kör jag igång igen. Och jag längtar.

31/10     Jag gjorde en insikt idag. Jag har under några dagar, vet egentligen inte hur många, brottats med en uppgivenhetskänsla inför pulvrandet. Samtidigt som jag har fått många impulser som velat ha mig ätande ofta i samband med att jag gjort mat, skalat frukt till barnen osv. Har för all del stått emot, men man kan inte annat än undra varför det kommer nu, jag har ändå fått viss rutin i själva pulveriet. Jag tror att det beror på att jag är så stressad nu, och i normala fall kompenserar jag nog bristen på lugn med att äta. Jag tycker det låter rimligt. Förmodligen hade det inte känts riktigt så här illa om jag hade gjort den mentala träningen så som jag skulle, men pga stressen förmår jag mig inte få in även det i det något späckade schemat. Därför har jag gett mig själv veckan ut, därefter blir det mental träning varje dag. Då börjar en ny kurs i skolan, och jag kan på nytt lägga upp min tid på ett sätt där jag får plats med det viktiga. Den mentala träningen är viktig. Den får inte bli eftersatt fortsättningsvis. Men resten av den här veckan tänker jag inte ha något dåligt samvete för att jag inte hinner och gör den. Vägde mig på gymvågen, och jag har gått ner 17 kilo. Av någon anledning stod jag stilla över helgen, men jag hoppas att jag har kommit över den platån. Nu skall jag försöka öka träningsmängden tänkte jag, för att kompensera den minskade spontana viktminskningen. De har en festlig Wavemaskin på gymmet, och den är grymt jobbig men säkerligen väldigt effektiv. I den spenderar jag, och kommer att spendera, åtskilliga halvtimmar. By the way är jag väldigt trött på grönsakssoppa. Men det är den sorten som är minst vämjelig. Någon som har ett bra tips på extrakrydda?

28/10     Ytterligare ett kalas har jag genomlevt. Jag sippade lite elegant på bubbelvatten och tittade på maten och matgästerna. Det är jobbigt med så mycket mat. Festsammanhang ger dessutom en ytterligare dimension av ätandet. Men det är likväl jag som skall styra ätandet, inte sammanhang och andra faktorer. Ja, hunger är väl klart bra att tillfredsställa, men jag tror inte jag har ätit pga att jag varit hungrig. Det har nog varit tidsfördriv, tröst och bara för att man ska äta.

Snart har jag gjort färdigt sex pulverveckor. Det känns som en förfärligt lång tid å ena sidan, men det har ändå gått ganska fort å andra sidan. Vi får se hur de kommande fyra veckorna kommer att kännas.

24/10     Så fort jag gick över hälften, kändes med ens allt lite lättare. Jag känner att jag kan hantera grönsakssoppan fem veckor till. Eller vänta lite! Det är ju fyra veckor och ett antal dagar bara…. Så länge man är på väg mot mitten har man huvuddelen kvar. Efter mitten har man allt mindre. Nytändning låter som ett stort ord, men det är nog faktiskt så jag känner till viss del. Lyckas jag bara få väck tio kilo till på de här fyra och en halv veckorna, så hag jag bara tio kilo kvar sedan. Det är ju helt fantastiskt. Och tio kilo på fyra och en halv vecka när man snittar ett halvt kilo per dygn framstår ju inte som helt orimligt. Jag älskar Xtravaganza! Något jag har svårt för däremot är den mentala träningen. Jag tar mig inte tid. Och det är ett jädra sätt. Här får bli skärpning, och då inte bara läpparnas bekännelse. Nu tar jag tag i det här! Kan jag träna kroppen kan jag träna huvet. Sådet så! Och till alla pulverkamrater som läser här vill jag bara säga att det här kommer att gå bra. Det är härifrån till framtiden och stort lycka till!

22/10     Halvtid! Nu har en total avsmak mot pulversoppa slagit in. Jag hade, helt allvarligt, hellre struntat i att äta alls. Men det går ju inte. Där finns ju allehanda nyttigheter i de äckliga pulverpåsarna. Om jag ändå hade fått ner fler sorter. Sparris och grönsak har ju funkat, men nu får jag knappt i mig grönsak. Men det är bara att härda ut, för det är ju inte klokt så effektivt det är. Fem veckor soppa till, vad är det i en hel livstid! Jag försökte ju fixa en sån där jordgubbsshake för ett tag sedan, jag hade fått reda på att det skulle bli som milkshake. Men det blev det inte, tyckte jag. Ändå fortsätter folk runt mig att framhärda att det visst blir som milkshake. Alltså måste jag ha gjort fel. Mixade kanske inte tillräckligt länge. Det finns kanske fortfarande hopp. Det är problematiskt det här med att ha olika vågar att utgå ifrån. Men nånstans mellan 15 och 20 kilo har jag gått ner. En hel massa centimetrar. Och det märks sannerligen på kläderna. Snart skall jag våga mig på att ge mig ner i mitt klädarkiv. Jag vågar inte göra det för snart för jag vill inte inse att jag inte får på mig det jag vill. Better safe than sorry. Men någon vecka till så skall jag nog allt ha gått ner en storlek, hoppas jag!

19/10     Jag är fortfarande kvar i pulvrets sköna värld! Jag har ägnat några dagar åt en utbildning förlagd till ett snajsigt hotell där de serverade de mest delikata bufféer av olika slag. (Luncher och fika) Alltså fick jag hur mycket träningstillfällen som helst. Man pratar i programmet om träningstillfällen nämligen. MÅltidssituationer är inte något man skall fly ifrån, utan något man skall lära sig hantera. Idag tränade jag till exempel på att titta på Wallenbergare. De såg mycket goda ut. Salladstallrikarna verkade inte fel heller. Eller rabarberpajen på eftermiddagen. Kakorna. Men jag har nöjt mig med min soppa och fruktansvärda mängder vatten. Många tycker det är synd om mig, att jag inte får äta. Men det är inte synd om mig, och det är ju inte så att jag inte får äta. Jag väljer att inte äta, jag har liksom gjort det aningen för mycket. Nu lägger jag om mina vanor och i slutändan kommer jag att kunna hantera maten på ett bättre sätt. Jag har nog alltid haft ett stukat förhållande till mat, men det eskalerade och gled mig ur händerna i samband med att jag fick barn. Så länge jag har hållt mig normalviktig har det inte varit något problem. Tränar gör jag också. Ikväll har jag stått och viftat i en halvtimme i en crosstrainer, och så vågade jag mig på de där wavemaskinerna också. Men jag orkade bara fem minuter. Förra gången jag testade var jag inte tillräckligt snärtig i rörelserna, utan bar mig väl åt lite som en elefant. Klumpigt alltså. Men nu hade jag fått in rätta knycken, så jag kommer att införa träningspass i denna apparatus också. Och så blev det lite styrketräning för mage, ben och rygg. Måste fixa en ny instruktionstid så jag får fler maskiner tror jag. Det kallas väl för utveckling tror jag.

11/10     Nu har jag drömt mardrömmar också. Jag drömde att jag av misstag åt kycklingfilé och potatisgratäng. Usch, jag såg ketosen få vingar. Första dagen kommer jag ihåg att jag gick runt och var rädd för att råka äta något. Då hade jag ju inte vanan inne. Numer har jag det, men tydligen har inte rädslan släppt sitt grepp helt. Jag mätte mig idag, det har jag gjort varenda vecka. 31 cm Ulrica har försvunnit (om jag slår ihop alla måtten). Det är ju helt fantastiskt. Haha, man får snart akta sig så man inte blåser iväg. Något annat jag har bekymmer med är vattnet. Man ska ju hinka i sig sådana mängder. Jag tror att de dagarna jag får i mig tillräckligt är lätträknade. Men jag ska ju hålla på en sex veckor till så jag kommer säkert att bli bra på det också. Hinder är ju det man ser när man tar blicken från målet. Minsann.

10/10     Idag har jag på mig mina favoritbyxor. De är ett par väldigt enkla svarta linnebyxor. Men de börjar bli för stora, och därför är det dubbla känslor. Jag vill helst inte skiljas från byxorna. Det är storleken jag vill bli av med. Det är klart, nya byxor kan jag alltid köpa. Det är värre med hjärtan och leder och sånt som slits av för många kilon. Men ändock, det är ju favoritbyxor. När jag jobbar, som jag gör nu, går det på något vis enklare att pulvra. Däremot är det svårare att träna. Jag är lite stresskänslig i vissa avseenden, och därför vill jag inte lägga in ytterligare stressorer i min tillvaro jobbperioderna. Det är tur att de är begränsade. På det viset hade det nog varit bättre med ett kontorsjobb. Att gå och träna efter eller före jobbet hade jag fixat. Men inte nu…… Det får räcka med den hemska cykelturen på väg från bussen och hem om morgnarna. Musklerna är hur stumma som helst. Och trapporna upp, de är aldrig så tunga att gå i som då…..

9/10       Jodå, jag äter fortfarande soppa. Det har blivit en naturlig del av livet. Shakern och påsarna. Men det är ganska tråkigt faktiskt. Å andra sidan inser jag att detta är det enda raka så det är bara att härda ut. Jag kommer ju faktiskt att få äta igen. Senaste veckan har varit ganska jobbig. Jag har velat äta och tugga. Värst var kalaset i lördags. Åh vad gott det såg ut. Och rödvin. Men sparrissoppa och vatten är ju inte heller fel .  Viktmässigt vet jag inte riktigt hur jag ligger men jag kommer snart att behöva gräva i min klädsäck efter lite mindre kläder. Och det gör jag så gärna. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag tog tag i saken och sjösatte det här projektet. Det är lätt att man bara hamnar i ett ”ska göra sen”. Men jag måste bli bättre på att fixa den mentala träningen. På det planet är jag katastrof! Får planera in det.

2/10       Här blev ett glapp ser jag. Det är för dåligt. Jag är nuförtiden så vida pass trött på kycklingsoppa så jag vill inte se en sån påse på åtminstone ett par veckor. Nu blir det sparris och grönsak istället. Jag försökte enligt alla konstens regler att tillreda en jordgubbsshake innan, men det blev ju inte alls bättre att mixa länge och väl och hälla is i den. Det är dels den salta bismaken och dels den halkiga känslan som får mig att nästan vomitera. Det är tur att det finns soppor, annars vet jag inte hur det hade gått. Jag hade fått pressa ihop pulvret till små kakor kanske. Jag försöker låta bli att väga mig, och  det går ganska bra. Annars har jag vägt mig varenda dag, och visst går jag ner och så, men det är väldigt stressande att hela tiden hålla koll på siffrorna. Nä, varannan vecka kanske blir bättre. Jag var och tränade igår =) och något har hänt. Jag kunde flaxa i crosstrainern i en hel kvart utan att jag blev särdeles trött! Härligt, konditionen går framåt! Styrketräningen var lite kämpigare, men det gick nog trots allt bättre än förväntat. Det känns så underbart härligt att ha kommit igång! Och för att lindra den fruktansvärda andedräkten, och smaken i munnen, skall det fungera med SB12 sa de. Så det får ju så klart provas!

30/9       Jag överlevde Vanquinet. Och jag tror inte jag hoppade ur ketosen. Jag har fortfarande denna pestiga smak i munnen. Den går verkligen utanför allt annat. Jag undrar hur jag luktar? Skall sondera terrängen för bra munsprejer för jag vill ju inte vara en pest för omvärlden. Imorgon är det gruppträff och TRÄNING, yessss!!!!! Undrarns om det har halkat av några kilon? Något som förvånar mig är att det går så väldigt lätt att leva på soppor. Det bara flyter på (ser att jag var lite vitsig där ). Nu har jag inte haft några mattankar på några dagar faktiskt. Det kanske hjälper att jag har jobbat, men jag stöter ju på mat där också. Allt känns bra iaf. Ja, utom den här smaken i munnen. Den är väldigt påtaglig.

28/9      Jag är apsur. För ett par veckor sedan visade det sig att dottern hade mask. Visst, det är ju ganska enkelt behandlat med lite Vanquin. Idag skulle behandlingen upprepas (för att man skall ta kål på ev kläckta ägg. äggen överlever Vanquinbehandling) Läser på förpackningen, innehåller sackaros. Varför, varför i hela världen? Så nu har jag räknat ut att jag fått i mig nästan ett helt gram onödig sackaros. Förhoppningsvis hoppar jag inte ur ketosen. För att hålla mig kvar kommer jag att slopa nästa sopportion. Jag skiter i vitaminerna och mineralerna, här faktiskt. Det kan inte hjälpas. Better safe than sorry. Och visst, det som händer är att jag får genomgå de där trista dagarna i väntan på ketos, vilket förvisso borde gå snabbt den här gången, men det känns ändå så tråkigt. Nåväl, det händer inte så mycket i övrigt. Förkylningen verkar ge sig, så på måndag efter gruppträffen kommer jag att träna. I helgen skall jag jobba, så då blir det inte något tränat. Det orkar jag inte. Försökte förresten köra lite mental träning här hemma idag, tillsammans med två barn. Det slutade med jämmer och elände då dottern skallade mig mitt i allt så jag fick rusa iväg och kyla ner nyllet för att förhoppningsvis slippa blåmärken. Sånt är livet med barn. Krokigt.

27/9      Jag pendlar mellan en lättnad i det att slippa tänka och beblanda mig med mat, till att sakna maten. Det är säkerligen helt normalt. Åtta veckor och lite till framstår som överkomligt, så det skall väl gå det här. Idag har jag fått känna på en annan sida av VLCD. Jag tror åtminstone att det kommer därifrån. När jag vaknade var jag liksom skakig. Kan ju tyda på ett visst behov av energi. Har aldrig någonsin känt ett sådant behov av att få i mig mat. Sparrissoppan blev räddningen. Just nu ligger jag efter lite i drickandet, men jag har ju några timmar på mig. Eftersom jag nu har utvecklat en förkylning med en tråkig hosta kommer min träning idag att få passera som en promenad framåt kvällen. Det känns inte helt ok, men det är inte något att välja på.

26/9      Har varit och handlat. Det känns lite underligt faktiskt. När jag stod och valde mellan olika brödsorter (barnen skall få tillverka pizzamackor ikväll) kunde jag riktigt känna hur det känns när man biter i brödet. Smaken, konsistensen. Och det saknar jag. Fast när jag får såna saker för mig brukar jag tänka att jag faktiskt har tuggat färdigt för ett tag framöver. Min tuggkvot är fylld för ett tag framåt. Jag har varit sugen på att äta under några timmar idag, och jag tror faktiskt att denna dagen har varit kämpigast hittills. Men som jag sagt tidigare, jag skall klara det. Det här ska gå! Ett smolk i bägaren är att jag inte mår bra och av den anledningen inte vill ge mig iväg och träna. Jag kan inte träna lite lagom. Jag tar i så svetten sprutar och jag blir röd som en kräfta i nyllet. Och det är nog inte nyttigt när man känner sig förkyld. Men det stör mig. Jädrars.

25/9      Jag var på Xtravaganzaträff igårkväll, och efteråt vägde jag mig. Nu var det ju iofs på kvällen, men min våg och deras våg (vilken säkert är bättre) skiljer två kilo. Samtidigt kanske det inte är optimalt att väga sig såpass sent, så sanningen kanske egentligen är närmre min våg. Nakenvikt innan man börjar hinka tre fyra liter vatten. Jag korrigerar inte viktnedgången alltså, utan kör vidare utifrån den. Jag redovisar alltså hemmavikten här.

Det var givande att vara på sådan träff. Många glada kvinnor (det var bara kvinnor i den här gruppen) i varierande ålder och med varierande behov av viktnedgång. Jag tror jag leder med mina 40 kg som mål. Men, det ska gå. Köpte nya soppor. Den här gången blir det inte shake över huvudtaget. Jag får inte ner dem. Men soppor funkar bättre. Sonen tycker om sopporna också faktiskt, så han tycker att vi kan dela.

Tränade efteråt, och blir faktiskt imponerad över hur mycket jag har utvecklats sedan start. Nu har jag dessvärre fått ont i halsen, men jag hoppas det försvinner snart. Det brukar ha en tendens att stanna kvar i all evighet. Vilket är egentligen värst för halsen (en ev infektion), raska svettiga promenader utomhus eller motionscykel eller crosstrainer inomhus. Det borde väl gå på jämt ut.

24/9      Summering vecka 1: -7 kg

Nedgången första veckan blev sju kilo. Det får väl vara godkänt. Största delen är sannolikt vätska, men nåt litet hekto fett har säkert slunkit med också. Jag har mätt lite kroppsdelar också, det är ju populärt. Jag har gått ner centimetrar på alla punkter utom höfter. Men det skyller jag på mätfel. Då är det bara att satsa på en vecka till. Nio veckor kvar! Det känns torftigt med soppor och vatten, särskilt när resten av familjen äter. Alldeles nyss åt barnen lunch, själv tog jag kaffe och vatten. Snart är det tid för champinjonsoppa. Och kanske en dos mental träning. Det skulle behövas för det har inte varit prio ett veckan som gått. Jag får jobba mer med det vekcan som kommer!

23/9      Här är jag, alltjämt! Nu har jag kommit fram till att de fortsatta pulverpåsarna blir mer soppartade. Kyckling och sparris kommer att hjälpa mig genom den här tiden. Jag skall testa en jordgubb också, har hört att man kunde frysa det så det blir mer glasslikt. Kanske kan vara roligt om man ska på partaj nån gång…. Om nu vågarna stämmer hyfsat, så har jag hittills gått ner sju kilo. Det är väl till största del vätska dårå, men det är ändå något jag gått och släpat på. Och byxorna gick faktiskt lättare att knäppa igår, nytvättade som de var.

21/9      Man kan ju ha lite olika inställning till pulverdieter, men det ger sannerligen utrymme för fundering kring sina matvanor. Man ställer sig ju lite vid sidan av reguljärt ätande. Och tänk, det är precis vad jag behöver. Jag har nog valt rätt – därmed inte sagt att det är lätt. Åh vad jag skulle vilja tugga på något.

21/9      Jag har sannolikt kommit in i ketosstadiet nu. Det smakar i munnen som om jag stod i ett moln hårspray. Så brukar jag inte ha det. Då känns det som om jag har kommit in i det ordentligt. Nu måste jag få snurr på den mentala träningen som ingår också. Får kanske försöka senare ikväll.

20/9     Kära dagbok……idag har det inte varit roligt. Det började för all del bra, jag blandade en cappuchinoshake som jag fick i mig. Men gott är det inte. Jag tackar högre makter för att jag köpte espressomaskinen. Jag tänker inte tala om hur mycket espresso det går åt för att få i mig pulvret…… Sen var det skola och dricka vatten och hem och vila. Fram på kvällen blev jag sur. Förbannad rentav. Det var garanterat det värsta hittills. Förhoppningsvis vänder det. Nu är det betydligt bättre. Har nyss ätit en kycklingsoppa. Sopporna är bättre än shakerna. Jag får nog leva på sparrissoppa och kycklingsoppa. Men det är ju inte så lång tid kvar….. bara nio och en halv vecka….. Imorgon är det fredag och då ska jag och träna. Hoppas jag. Det brukar mest bara bli snack den dagen jag ”går av”. Vilket jag ju gör imorgon.

19/9      Delikata stekta potatisar. Väldigt saftiga revben. Rödkål. De grönaste och förmodligaste krispigaste salladsbladen som skådats. DET fick arbetskamraterna på konferensen idag. Själv tog jag en pulverpåse, smak Cappuchino. Den går ner om man inte andas när man dricker den. Chokladen idag på morgonen gick bra att blanda med kaffe. DET SKA GÅ! När jag kom hem hade nya Buffé kommit. Där var några trevliga Biff a la Lindströmar. Åhhh. Jag tror jag börjar bli hungrig nu. Ska snart åka och träna. Och hoppas hoppas hoppas att ketonerna snart hoppar fram. Så jag blir pigg och ”mätt”. DET SKA GÅ.  

18/9      Så var jag igång med pulvret då. Jag ligger en påse efter, och jag vet ärligt inte hur jag skall kunna få den i mig innan jag lägger mig. Första påsen var blåbär, och det kan jag säga att den smaken går fetbort. Jag får byta in resten av blåbär. Ikväll har jag ätit en kycklingsoppa, och den funkar ju. Vatten skall man  hinka i sig ordentligt av, och jag tror jag kommer att lyckas. Det var dessutom ett bra sätt att hålla sig vaken under seminariet jag var på direkt efter jobbet. Ja, igång är jag alltså. Imorgon skall jag och träna. Undrar hur orken är då?  

17/9      De hade en väldigt spejsig våg på viktinstitutet, som fick fram allehanda mindre smickrande värden om min uppenbarelse. Turligt nog hade de även en förfärlig massa pulverpåsar som jag skall stifta närmre bekantskap med kommande tio veckor. Jag valde ut ett gäng, och imorgon (eller senare idag – jag skriver det här strax efter 24) skall jag inleda konsumtionen. Det känns ingalunda övermäktigt. Jag skall säkert klara tio veckor pulver. Nu ska jag bara komma ihåg att tänka på det de dagar det inte känns lika självklart.  

13/9      Imorgon är det fredag. På fredagarna har vi fredagsmys och i det ingår godis. Imorgon är sista gången på väldigt länge som jag äter godis. Det är inget jag sörjer. Hela programmet varar ju i 26 veckor. Jag har bara tänkt i veckor innan, men jag blev påmind tidigare i kväll om att det faktiskt är ett halvår. Det är ju faktiskt rätt länge. Men det är ju bra. Då har jag god tid på mig att internalisera de nya vanorna. Usch vad jag är äckligt positiv.  

9/9        Från början hade jag kalkylerat med ett fusktillfälle. Eftersom jag har gått och gift mig skall detta högtidlighållas med två festligheter under hösten. Min tanke var då att jag kunde äta normal mat vid ett av tillfällena. Man väljer ju själv. Allt eftersom jag funderat har jag kommit fram till att jag inte alls tänker äta. Jag tänker inte hoppa ur ketosen bara för en festlighets skull. Fest är det ju ändå. Min motivation har nog stärkts. Just nu ser jag fram emot pulvrandet. Det hade gärna fått börja imorgon.