i samhällsdebatten kan jag tycka. Känner ofta att socialtjänstens arbete vanligen kritiseras negativt. Och det vänder jag inte mig emot egentligen eftersom det är viktigt att felaktigheter lyfts och granskas. Men man borde kanske även lyfta de arbetsvillkor som präglar socialsekreterarnas arbete. Ett arbete som kräver stor noggrannhet, lyhördhet och empati. Beslut skall fattas som i många fall kommer att prägla resten av klientens liv på olika sätt. Samtidigt som man skall hitta en lösning som är bra är man bunden till ekonomiska förutsättningar som man alls inte råder över. Ekonomiska ramar är viktiga och måste hållas, men när får individer kosta? När sjuksköterskor skall ha höjda löner? När vi skall förebygga trafikolycksfall och bygga övergångsställen? När barn och andra utsatta skall få vettiga behandlingar/placeringar för att kunna må bra i framtiden? Allt kostar, vad skall prioriteras?
Och jo, jag är med i SSR. Och Vårdförbundet.
