till medicinmannen. Efter att ha vaknat med en fruktansvärd panikkänsla fick jag inse att slaget var förlorat. Så nu har jag en förpackning Cipralex att festa loss på. Jag vacklar fortfarande lite. Viktökning finns inte på min världskarta. Men om man tränar som en dåre (varje dag) kan man verkligen gå upp i vikt då? Det är mest viktökningen som oroar mig. Jag är kanske inte så jätteimpad av det faktum att man kanske svettas, men det kan jag leva med om det är nödvändigt. Får väl gå lättklädd 
Att vara lite skakig och torr i munnen är ju kakbit.
Alternativet är att jag försöker klara mig på Atarax under tiden jag kanske landar i situationen. Och införskaffar fler goda exempel som har ätit Cipralex. Ringde till psyk öppenvård idag och de påstod att det inte var så värst vanligt med viktuppgång. Jag har två för nu. Men väldigt många emot.
Många tycker säkert att det faktum att man slipper ångesten uppväger viktuppgången. Men för mig är det väldigt traumatiskt att vara tjock. Ja, jag skriver det precis som det är, det är för jävligt för mig att vara tjock. Jag får ångest av det tillståndet också. Och om jag då inte kan göra något åt det i situationen känns det inget vidare bra. Det handlar inte bara om fåfänga. När man är så smart som jag behöver man inte vara snygg
Jag föreslog medicinmannen att han skulle äska pengar till en divan. Det skulle kännas mycket bättre att ha en divan att sträcka ut sig på när man skall dit och diskutera sina vedermödor. Medicinmannen höll med. Han är väldigt medgörlig, min medicinman. Ett riktigt klipp faktiskt. Idag fick jag dessutom en bonuslyssnare i och med att det fanns en läkarstuderande med. Mycket för pengarna. Jag betalade dessutom inte något eftersom jag har frikort. Tack för det foglossningen. =)
