Ulricas blogg

renoveringsarbete. Jo, det är så. När jag inte stått med en pensel i handen på ett tag är det lätt att romantisera och göra det till något roligt och kreativt och gudvetallt, men nu, med ett kök i förändring och en hall präglad av kaos kan jag säga att nej, jag hatar renoveringsarbete. Det är helt ok att lägga golv, men spackling och målning – nej tack. Slabbigt och kladdigt och blä. Av detta lär jag mig att jag måste kirra utbildningen så jag kan fixa bättre betalt arbete som kan generera ett bättre kassaflöde som efter ett tag kan leda till nybyggt hus. Utan renoveringsbehov. Helst med utrullad färdig gräsmatta eller varför inte konstgräs och mycket stenpartier utan större skötselbehov. Det får väl bli amorteringsfria lån då. Ibland får man rucka på principerna. Det är ju en förfärlig tur att jag inte införskaffat ett åbäke till hus ute på vischan någonstans med höga krav på puts och skötsel. Då hade jag blivit vansinnig. Det är nog mer spindlar där också. Usch.

är ju riktigt underhållande. Det ställer precis lagom krav (dvs inga alls) på tittaren, det är liksom bara att hålla ögonen öppna. Om ens det behövs, man klarar sig långt på att lyssna. Korta låtsnuttar, man behöver inte fördjupa sig i en fullängdslåt. Tre favoriter så här långt. Brolle (är svag för hans stuk), Agnes (lojalitet mot Vänersborg där jag bodde ett tag) samt Joacim Cans (hårdrockskille i Hammerfall, say no more…)

Veckan som gick ägnades åt jobbande och pluggande. Det gick över förväntan, och jag lyckades ta mig till skolan igår eftermiddag (fredag) trots att jag jobbat på natten. Det kanske låter som en smal sak, men jag är en i högsta grad trött människa och behöver sova mycket. Därför är det tungt att efter en natts jobb sova till tre och ägna sig åt vaken verksamhet och itne återvända hem förrän halv sex påföljande dag. Nu lyckades jag ju dessutom hamna i ett magsjukeinferno på jobbet vilket ovillkorligen leder till ångest för mig. Spritångorna (handsprit och ytdesinfektion) låg tätare än de någonsin gjort i bygget de nätter jag jobbade. Jag har ännu inte insjuknat, jag hoppas jag slipper. Förmodligen hade jag en promillehalt som gjorde mitt bilkörande bort till busshållsplatsen tveksamt. Det är ofta jag reagerar på kunskapsnivån i bygget, och nu har jag förstått att det är illa även ur mikrobiologiskt hänseende. Inte konstigt att sjukdomar sprids som de gör, om de som skall företräda stora delar av de vårdutbildade inte reder ut saken bättre. Det har utan tvekan gått inflation i undersköterskeutbildningen. Mycket sorgligt.

Har lyckats komma över hela fyra böcker till kursen via biblioteket, så jag tror att jag i princip har kammat ihop alla. Utom en. Och så har jag fått tag på ”plastfnuttar” till lagboken. Söta dottern lyckades få tag på en penna och sätta små signaturer i boken i fråga. När jag upptäckte det vände det sig i magen och jag började fundera på vart hon gömt pennan. Det råder pennförbud här, eftersom soffan anses lovligt target för de konstnärliga uttrycken. Och sådana uttryck vill jag inte ha på min beeeeigea soffa. Som jag för övrigt somnade i igårkväll. Runt sju. Somnar jag i soffan är jag slut. Jag var slut.

Så här såg det ut igår när jag stod och väntade på hemresan efter föreläsningens slut. Sol och barmark. Underbart! =)

Till höger kan man se hur det såg ut några dagar innan. I trelleborg iochförsig, men skåne som skåne. Snö och kallt och elände. Sol var det ju förståss, men sol är bättre på barmark. Om man inte är och åker skidor möjligen, men det har jag bara gjort vid ett tillfälle så det känns löjligt att sitta och plädera för det. Hursomhelst övergår vi till sommartid inatt. Äntligen mot ljuset! Skall bli skönt att slippa sotararslemörkret. Och nej, jag har inte något speciellt mot sotare.

Nä, inte precis. Det jag möttes av när jag kom till jobbet var information kring kräk. Kräk och risiga magar. Just nu är här lugnt, och jag är i det närmsta hög på spritångorna . Tog en runda med lite ytdesinfektion för en stund sedan för att försöka hantera ångesten en smula. Det är en smula underligt att maginfluensan verkar ha fått ett uppsving så här efter påsk. Eller? Jag har ju mest beska saker att komma med när det gäller ämnet, så jag håller truten.

Socialrättskursen började idag, och jag hämtade ut en bok. Jag har en hel del litteratur sedan innan, men det verkar vara en hel del som bytts ut i  böckerna så jag får allt ta och köpa nytt. Beställde böcker för nätta 1300 häromdagen. Hoppas de kommer snart, så man kan ge sig i kast med läsandet på allvar. Tills vidare får jag hålla tillgodo med det jag har och lagtexten. Det är bra om man hittar däri också.

Det här studerandet innebär ju en hel del stress för mig, som börjar få konsekvenser i form av att jag glömmer diverse åtaganden. Idag ringde de från förskolan – jag hade glömt ett samtal där. Fast det är väl iofs inte bara jag som skall hålla reda på det. Har fullt sjå med att hålla reda på nästa veckas samtal. Hursomhelst, de här kurserna är biljetten härifrån, och det kan ju fungera som en morot när man sitter och är trött. Tänk att få sitta vid sitt skrivbord och drunkna i utredningarna…… Att få jobba övertid jämt och ständigt för att man ligger efter. Och för att befolkningen inte skall komma i kläm. Är det bättre än min tillvaro nu? Ja, det ger ju åtminstone mer stimulans. Det är min fasta övertygelse.

skriver Trelleborgs Allehanda om. Grunden till förslaget är Trelleborgs Skolparti. Jag hoppas och tror att kunskapen redan finns i skolans värld, men jag tror samtidigt att kunskapen behöver dammas av och jag är övertygad om att det behövs diskussion och reflektion kring fenomenet. En utbildning kanske kunde utgöra ett startskott och ge en gemensam handlingsgrund. Inga barn skall behöva ha ont i magen och känna sig kränkta i förhållande till sin skolgång. Varken av skolkamrater eller skolpersonal.

Precis hemkommen från hämtning på förskolan sitter jag här och våndas. Det härjar såväl maginfluensa som löss. Maginfluensa har varit relativt ovanligt denna säsong på förskolan, men nu i efterdyningarna till påskens lösgodisfrosserier* kanske den får ett uppsving. Lössen brukar inte heller vara särdeles frekventa på förskolan, tack för det. Nu har emellertid några rackare uppenbarligen sett chansen att muta in ett nytt paradis. Jag hoppas att vi slipper såväl mag- som huvudsymptom.

—

* Jag är fullständigt övertygad om att lösgodis, ja, lösa matvaror som inte tvättas är en utomordentlig grund för smittor. Man har ju hittat urinämnen bland lösgodis, och om man betänker hur skitiga kundvagnar är och att människor har gått och hållt i dessa genom ett helt butiksbesök är det högst troligt att de spadar som godiset gräves med är kontaminerade. Dessa spadar slängs sedan lite godtyckligt så att de inte sällan hamnar I godiset. Som ju då tilldelas en del mikrober. Kan tänka. No lösgodis for me.

när vi körde från Oskarström till Trelleborg. För att vara sanningsenlig hade vi tillryggalagt mesta av sträckan och befann oss på avdelningen Malmö – Trelleborg. Det var hur som helst en sidoruta som attackerades av ett stenskott. Nu ser den jättetråkig ut, och är i stort behov av ersättare. Det är ju inte helt enkelt gjort när det är helg, så det får väl anstå till efter helgen. Samtidigt behöver jag bilen imorgon när jag skall jobba, men är det någonstans jag inte vill ha en bil med taskig ruta stående är det utanför mitt jobb. Är rutan halvdålig nu kommer den att vara heldålig efter en sejour där. Värre ghetto får man leta efter.

Veckan som kommer börjar min socialrättskurs. Den måste jag fixa så jag får lägga upp ett genomtänkt schema. Det är en del renoverande som skall tas omhand här hemma också. Hallen och vardagsrummet skall målas. Det skall slipas parkett och tapetseras en vägg. Garderobsdörrar skall fixas till. Men som sagt, socialrätten får gå först. Har snart inga semesterdagar kvar, det är tur att det finns lite föräldradagar kvar tills semestern i höst/vinter.

idag. Så vi har varit iväg och tränat en runda, för att ha åtminstone lite bättre svullarmariginal. Eftersom det är en -afton idag så kommer jag att vida passera gränsen för vad som egentligen är acceptabelt. Men så ser mina regler ut. Jag skall försöka ta mig till 24timmarsinrättningen imorgon, för att följa upp den goda trenden. Någon gång skall säkert även jag bli vältränad.

Barnen har fått sina påskägg nu, och de verkar vara nöjda med det. H fick några kinderäggliknande tingestar, i choklad med nåt plastkolijox i, och för att kompensera mjölkallergiska K fick hon en färdig lösning med lite hårsnoddar och sånt. Vi får se hur länge de finns kvar.

Det är ju tokigt väder tycker jag, även om man inte kan förvänta sig så mycket annat vid den här årstiden. Tråkigt för alla som har bytat däck på bilen. Jag hade själv sådana planer, men det blev inte något av med den. Med facit i hand kan man ju säga att det var tur att inte jag alltid har sista ordet. På tal om bil funderar vi mycket kring bilbyte. Just nu har vi en Fabia combi som vi trivs väldigt mycket med. Men jag är inte särskilt förtjust i det där med kombibilar, och överväger istället en Octavia. Det skiljer lite i pris, men förmodligen en del i pris, men det kanske är värt det? Något annat än Skoda blir det inte tal om. Jag trivs ypperligt med de bilarna. Ja just det, det skall vara en miljöbil, och när det gäller Fabia kan man få en miljöklassad diesel, men när det gäller Octavia är det istället etanol. Kring etanol har jag vissa betänkligheter, och även sådant måste vägas in. Egentligen vore det bästa att vara utan bil, för såväl miljö som plånbok, men det finns inte möjlighet till det rent praktiskt. Nog för att de allmänna kommunikationerna fungerar bra här men när man jobbar natt eller lite avsides så blir det väldigt joxigt. Vi får kompromissa och klara oss med en bil.

händelser som sätter sig i mitt sinne på ett sådant sätt att man liksom lever med det hela tiden. Det följer med en i varje vaken stund. Just nu är det den otroligt tragiska händelsen i Arboga som har satt sina spår. Jag känner väldigt med de inblandade, och jag känner en stor sorg över de två barn som har fått sätta livet till. Två oskyldiga små barn som har blivit offer för en (eller flera) galningar. Jo, det kan inte vara något annat än en galnings verk. En mamma som är allvarligt skadad och som skall vakna upp till en förskräcklig tillvaro. Har inte så mycket annat att säga kring detta än Fy fan. Alla mina varmaste tankar till de inblandade. Om man ändå hade kunnat skruva tillbaka tiden och ställa allt tillrätta.

Sitter och spanar på Insider. Det verkar vara så att riksdagsledamöterna har svårigheter med sjukskrivningsreglerna. Men de kan väl kanske jobba hemifrån. Fast det är väl kanske inte riktigt enligt reglementet. Inte bra! Det vore kanske lämpligt att leva som man lär. Och att kräva en flexibilitet av befintliga regler som man inte bifaller medborgarna är ju inte alls bra. Säkert väldigt bra för synen på politiker.

Det utlovas snöoväder. Usch och fy. Ok, det är bara mars, men jag tycker ändå att det borde vara mer vårlikt än vad det är nu. Ok, det är bra med snö i det avseendet att det blir ljusare. Men det är kallt, och det gillar jag inte. Dottern agerade påskkärring idag då de hade påskfirande på förskoleavdelningen. De hade tagit sina kvastar och flugit iväg över vägen där en brasa väntade. Dottern tyckte det var spexigt. Tråkigt nog hade jag städat iväg påskkostymen så vi fick improvisera lite. Turligt nog hade vi en kulört klänning inhandlad i Spanien som gick lite bra iallafall. Hela förskolan skall tydligen ha ett firande vid senare tillfälle så vi får fixa bättre utstyrsel. Tacksamt med ett arbete så att man kan göra sådana utsvävningar. Så brukar jag tänka när det är som mest motigt att åka och jobba.

eller åtminstone lite bilder från gårdagens luftning då jag passade på att gå till Willys för proviantering. Tur att de smackade upp den affären, den ligger precis lagom långt bort för att utgöra målet för en liiiiten promenad.

Samtidigt visar jag upp den snö som föll häromdagen. Om något positivt skall sägas om snö är att det åtminstone ger en något ljusare tillvaro. Och ljus är som bekant(?) något som jag gillar. Bilden visar ett hamlat träd av något slag. Genom att hamla träden så fick man väl foder till djuren. Tror jag mig ha förstått. Eller tror, jag vet. Jag ska sluta upp med den där påklistrade ödmjukheten. Jag vet jävligt mycket och det jag inte vet tar jag reda på.

Det byggs väldigt mycket i Trelleborg nu. Det händer väldigt mycket överlag, något som jag tycker är roligt. Läsare som har hängt med ett tag vet att jag för ett par år sedan tyckte Trelleborg var bland de mest förfärliga ställen på jorden. Det har vänt. Jag har inga planer på att flytta härifrån. Det känns som om det händer saker, och det känns som om det finns en framtidstro. Det är väldigt positivt. För någon vecka sedan fanns en insändare i den lokala blaskan. Den beskrev på ett kort och koncist sätt hur jag uppfattade staden då jag flyttade hit. Det var inte mycket som kunde rubba den sävlige trelleborgaren noterade jag. Vid ett tillfälle höjdes röster (många och höga) och det var när det årligen återkommande öltältet tvingades slå igen. Då drog jag mina slutsatser och ställde mig vid sidan av. Men jag måste nog säga att det har vänt. Det kommer att bli bättre, men det krävs nog mycket jobb från kommunens sida. Trelleborgs läge kan förmodligen vara en belastning såväl som tillgång. Det gäller att utnyttja fördelarna på rätt sätt. Bilden här nedan visar ett nybyggt bostadsområde. Sådana dräller det av här undrar om det är ett sådant jag kommer att hamna i? Jaja, sålänge det ligger på väster är jag nöjd. Vet inte varför, men jag trivs bäst i de västra delarna.

Jo, men det var nog allt för nu tror jag.

händelse i familjen W. Fantastiskt roligt verkade barnen tycka, och halva semesterkassan spenderades i ”merchandiseshopen” efter konserten. Glada och nöjda åkte vi hem och tog på oss tröjor och lyssnade på senaste plattan. Vi har lyssnat en gång nu på morgonen också.

Nu tänkte jag fortsätta ägna mig åt rättsäkerheten. Jag kommer inte att skriva någon tenta imorgon, min stolthet klarar inte av sådan knäckar. Däremot är det inte fel att underhålla det jag skall fixa nästa termin. Eller i väldigt gynnsamma fall i slutet av sommaren. Det löser sig säkert. Jag kommer att tänka på en fråga jag fick härförleden. ”Har du kört på någon tenta någon gång” Och jo, det är ju inte något att sticka under stol med, vilket jag också svarade. Ibland faller sig livet på det viset menade jag. Varvid den frågande menade att vederbörande har så höga krav på sig så att så skulle vederbörande inte kunna tänka. Underförstått är jag alltså en slapp och slö människa som inte bryr mig. Hur skall det annars kunna tolkas Det vore på sin plats om personer med sociala ambitioner reflekterar lite kring sitt språk. Såreså. För övrigt tar jag inte åt mig så mycket, jag känner mig själv bättre än så men jag sparar situationer till något tillfälle där de kan behövas för att exemplifiera.

övervägt att ge mig in i finansbranchen . Nej, det var ljug, sådana tankar har jag ingalunda, men för ett tag sedan – ett ganska långt tag sedan men jag har inte orkat bry mig – fick jag upp ögonen för organisationen Kiva. Man kan som privatperson låna ut pengar till någon för att personen i fråga ämnar starta någon form av rörelse för att ta sig ur sin fattigdom. Personerna i fråga befinner sig i utvecklingsländer. Nu har jag ju inte så mycket erfarenhet av sådant här, och i kombination med att jag är en ganska försiktig natur undrar jag om någon kanske kan servera mig nackdelarna med dessa lån? Jag är själv lite för upptagen för att orka leta reda på sådant. Att jag inte är garanterad pengarna tillbaka är självklart, men i övrigt. Vilka betänkligheter debatteras?