Ulricas blogg

Är det nödvändigt det, frågar jag mig. Jag har ju funktionen i en av mobilerna. Att en råååååsa Ipod vore häftigt hör inte hit. En råååååsa Ipod kostar en del, och jag tror inte att mina promenader kommer att få ytterligare dimensioner av den råååååsa kulören. Jag går ju inte och glor på speleverket när jag går. Och jag kommer vara lika trött på bussen på hemvägen på morgnarna oavsett färg på speleriet. Möjligen att jag kan känna mig lite gladare åtminstone ett tag, när jag tittar på den uppiggande kulören.

och där håller de på och bygger om minsann. Förra året, eller om det var förrförra höll taket på att trilla in när det snöade. De hade nog inte kalkylerat så väl med hållfastheten. Nåväl, det är inte därför de bygger om, de vill väl bara ha ett annat stuk. Jag tittade lite i hyllan för hårvård, och noterade då att de hade en del produkter som är anpassade för lockigt hår. Det tycker jag är spexigt eftersom jag är innehavare av just lockigt hår. Torrt, fint, lockigt hår som aldrig vill åt samma håll som jag vill. Det tråkiga med alla produkter jag hittar är att badrumsskåpet blir välfyllt. På tal om välfyllt så har jag under en tid haft ett projekt igång. Hitta en stark tandkräm. Jag är på jakt efter en såndär riktigt jättestark tandkräm som får tungan att rulla ihop sig av skräck. Men inte har jag hittat en sådan. Det närmsta är någon Colgatehistoria med några cooling flakes i. Eller hur det nu var. Så om någon har ett tips på en riktigt dunderstark tandkräm får ni gärna lämna det. Eftersom hela handfatet är belamrat med tandkrämstuber nu så tror jag inte det vore lyckat om jag fortsätter att sondera terrängen själv. Det är bättre att arbeta utifrån tips.

Annars sitter jag mest och försöker ringa in veckans måsten. Jag skall till skolan när jag slutar jobba, det är en intressant föreläsning om kronofogdens verksamhet. Kan ju vara bra. Jag får våldgästa mannens jobb innan och hinka på ordentligt med kaffe så att jag håller mig vaken. Sedan blir det förmodligen ett IKEA-besök innan jag placeras på bussen för att åka hem och hämta barnen. En ganska kvalificerad gissning är att jag kommer att krascha tidigt imorgonkväll. Annars skall jag försöka läsa lite. Egentligen har jag ett seminarium på fredag, men eftersom jag inte kommer att grejja den här kursen nu och redan ligger så mycket saker back så kommer jag inte att lägga någon energi på det. Har istället åtagit mig lite extrajobb, så två extra nätter blir det den här veckan. Hade tänkt spackla hallen också, så att den kan målas och lister komma upp. Montera valv. Det skall bli spännande. Jag har aldrig hållt på med sådant hardcoresnickeri innan. Det är nästan så jag måste gå och köpa mig ett par snickarbyxor. Ja, det är min vecka. Än så länge. Jag skulle vilja återuppta mitt stickande. En filtad döskalleväska. Det känns som ett måste. Det vore ju en fröjd att få stoppa ner sitt anteckningsblock i en dito. Kanske att den kunde vara rååååsa.

Jag tycker det är intressant. När är man att betraktas som expert? Ja, jag har ganska klart för mig vad jag anser vara en expert och vad jag inte anser vara en expert. Jag är ju ganska förtjust i akademisk skolning, det finns inget som får igång mig som en fet säck akademiska poäng . Av den anledningen börjar jag känna mig lite olustig inför alla ”experter” som poppar upp här och var och som överöser oss med allehanda råd. Ofta byts experttiteln ut och ersätts med något som till exempel coach. Härigenom lovar man ju inte något egentligen, mer än vara ett hyfsat påläst bollplank? Utan att egentligen ha någon solidare teoretisk grund. Däremot kan de ha praktisk erfarenhet, men det vill jag påstå är en annan sak. Inte oviktig och inte irrelevant utan en annan sida av myntet.

Jaha, vad vill jag säga med det här då? Kanske att jag skulle ge mig in på coachingbanan. Det finns väl säkert något jag kan coacha inom. Jo, det finns det. Dessvärre tror jag inte att min stil är särskilt bra i sammanhanget. Jag skulle nog passa bättre som uberfuhrer. Och sådana är det nog itne så stor efterfrågan på.

Nej, nu skall jag surfa runt hos lite flygplanstillverkare och bearbeta flygrädslan tror jag.

brukar man säga. Men nu sitter jag åter på jobbet så då kan jag ju hänge mig åt lite blogging. Jag har ju gubevars inte tid till sådant på fritiden….

Sedan sist:

Stress, relaterat till mitt studerande kombinerat med familjeliv och jobbande. Det är ju bara att inse att jag kanske tagit mig en smula vatten över huvudet, och dra ner på ambitionsnivån en smula. Det har jag nog gjort. Tack för tankehjälpen på bussen, du vet vem du är. Nu har jag kommit fram till en plan som kanske funkar, och gör den inte det så blir det en annan plan. Men det kommer att funka.

Golvläggning. Vi har numera trägolv i hallen. Förhoppningsvis har vi snart även fått upp lister och vit färg på väggarna. Det känns som om det kommer att bli riktigt lyckat. Valv in till köket. Och till vardagsrummet. Snajsigt så det är inte klokt.

Resa till Hurghada. Har vi beställt. Inte förrän i november, och det är ju en farlig tur för annars hade vi haft bekymmersamt med finansieringen. Jag har tänkt mig jobba lite extra i sommar, och skippa semestern då. Den tänker jag istället ta i november, eller om jag tar föräldraledigt en månad då, jag får se lite hur det ser ut på semesterdagsfronten. Det är ju lite trist att man måste flyga dit, för jag är nämligen flygrädd som få. Ja, jag har faktiskt aldrig flugit, så jag vet inte alls vad jag har att förvänta men min logik säger mig att det är ganska omöjligt att det skall funka. Även om jag dagligdags spanar in flygplan på himlen. Och de ser faktiskt ut att gå ganska så stadigt. Får försöka lokalisera en flygrädsleklinik. Eller en reseföpackning via vårdcentralen.

Ja, jag återkommer nog i det närmaste. Nu måste jag engagera mig i mitt jobb en smula.

att krypa till korset. Jag brukar ju framhålla hur himla bra jag är på att sätta hälarna i backen när det blir för mycket. Ja, jo, igår blev jag beordrad att stanna hemma några dagar och ta det lugnt. Av läkaren på vårdcentralen. Inte för att jag brukar ta medicinmännens ord för lag, men jag känner att det faktiskt finns substans i det här uttalandet. Jag har varit förkyld i två veckor nu och det har inte blivit bättre, snarare tvärt om. Eftersom det inte verkar föreligga bakteriella orsaker, får man anta att jag helt enkelt inte håller mig på mattan och låter kroppen sköta biffen. Och visst har jag märkt att varje gång jag jobbat ett pass eller varit en dag i skolan hoppar jag tillbaka två steg i friskhet. Alltså, jag får sitta hemma och uggla och ta det lugnt. Skall nog köpa lite C-brus också. Jag äter ju inte så mycket C-vitamintäta livsmedel längre. Det är mest biffar och majonnäs

Det är ju jättetrevligt att funktionshindrade ges ytterligare dimensioner tycker jag. Dock har jag väldigt svårt att förstå att om det nu verkar så mysigt på gruppbostäderna, varför vill ingen jobba där då? En hel jävla timlista ringdes igenom i lördags kväll, inte en enda människa kunde jobba. (Och det var inte lördagen som avsågs) Det kanske är trevligt på håll liksom. Lite lagom mysigt på behörigt avstånd, helst på andra sidan tvrutan. Låter jag bitter? Jo, men det är jag så det är en fullständigt korrekt iakttagelse.

Jag däremot hade tänkt jobba lite extra. Dels ger det extra lästid, men det ger ju även lite extra klirr i kassan. Jag ämnar bege mig till Hurghada framemot hösten och då behöver jag flis. All inclusive skall jag ha. Jag är alltså inte ute efter någon skrytig äventyrsresa där jag skall vandra barfota i Nilen och killa krokodilerna under hakan, utan jag skall ligga vid en pool med paraplydrinkar inom räckhåll. Kanske ta en sväng till hotellgymmet. Ja, det måste finnas gym för annars är jag inte med. Det är också störigt, jag kan ju itne gå och träna så länge jag är så här jädrans snorig. Fan med.

Amy Winehouse – Back to Black

Tycker om AWs musik. Och tycker hennes livsutveckling för närvarande är väldigt tragisk. Hoppas hon kommer på en bättre bana snart, så det inte behöver bli värre.