visade sig min matberedare från Bosch vara. Jag har precis tillverkat coleslaw som en del av en GI-lunch, och lät då assistenten riva kålen. Normalt river jag kål över hela köket, men men utöver att den utför själva jobbet samlar den ju ihop resultatet i en skål. Micket bra. Nu hoppas jag bara att det smakar ok också. Fast just idag kan det kvitta. Jag är så förkyld så jag kommer nog inte att märka några nyanser öht.
På tal om köp har jag precis köpt lite fondandelar. Det föreföll vara rea, så jag tänkte att jag slår till nu på studs. Det månatliga inköpet på den fronten kan alltså bockas av. Så kollade jag PPM-fonderna också när jag ändå var finansiell, och det var ju lite dystert. Men sånt är det. Egentligen borde jag ta tag i juridiken nu, men jag mår inte bra. Det här var bland det värsta i förkylningsväg jag råkat ut för någonsin. Hela helgen har gått åt till snorande. Ja, utöver en liten utflykt till Vellingeblomman igår. Där har de orkidéutställning, och de vackra växterna samsas med mindre vackra spindlar och kryp om utrymmet. Sonen for runt som galen och visste inte vilket otäckt djur han skulle titta på. Själv hittade jag en intressant suckulent, en aloeplanta och två små kaktusar. Efter den utflykten var jag helt slut, men det var skönt med miljöombyte och lite luft. Dessutom var det väldigt vackert väder igår. Hade jag varit i bättre ”shape” hade större delen av dagen garanterat tillbringats ute. Hoppingivande var vädret iallafall. Det blir ljusare!
Till slut insåg jag att jag var tvungen att avstå jobbande imorgon. Dels är det inte hyggligt att smitta ner brukarna och dels är det inte riktigt bra att jobba när man inte är på alerten. Det är ju ändå människor jag skall ansvara för, kanske är bra att vara hyfsat skärpt då. Men det är surt, det var en extra slant där som fick vingar. Nu är det ju emellertid så att om jag vill jobba extra så finns det hur mycket tillfällen till sådant som helst. Just denna årstiden gör jag inte det dock, vilket har med maginfluensefobin att göra. Notera gärna att jag inte har dragit det i varenda inlägg på bloggen denna säsong. Mina åsikter om griseri kvarstår dock.
Inatt var jag övertygad om att jag var på väg att få lungiflammation, men det verkar ha vänt. Känns bättre nu. Det är lite tråkigt, jag inbillar mig att det går segt att bli frisk. Samtidigt är jag sjuk så sällan så det är inte så mycket att tjafsa om egentligen. Jag får väl finna mig i situationen och förpassa mig till soffan och min DVDbox med CSI. Sådana serieboxar gillar jag. Man kan titta närhelst man behagar. Skall nog investera i en Housebox också. Den något otrevlige doktorn tilltalar mig väldigt. Sedan skulle jag vilja ha Gudfadernfilmerna också. Får göra en liten investering.
Helt plötsligt fick jag inte igång det mobila bredbandet. Skandal! Jag vill inte gärna använda jobbets dator till mina privata göromål. Dock nödgades jag kolla om det var någon planerad operation som gjorde att jag inte kunde förlusta mig. Förmodligen var det så, nätet skulle visst uppgraderas. Man skall ju kunna flåsa fram med Turbo-3G eller vad det heter nu. Om jag vågar uppgradera modemet. Det hänger sig säkert och så är det kört. Och nu får man ju inte surfa obegränsat längre, enligt beslut från Tele2, så då kan jag nog lika gärna sitta här med mitt segband. Annars kanske jag kommer upp över det tillåtna av bara farten.
Snorkranen har jag snutit sönder snart. Den är helt rödfnasig, förhoppningsvis kommer Idominsalva att kurera den på studs. Jag vill nämligen inte ha en röd näsa. Helst inte en Idominvit heller. Det känns lite som om bihålorna börjar protestera, och jag inser att jag nog får premiärhandla för nya lönen på apoteket. Jag har snyltat från barnens spray, men eftersom jag känner mig tvungen att dubblera dosen så tror jag att det mesta faktiskt rinner ut ganska fort igen. Nog om snor.
Jag funderar mycket kring en sak. Om jag skulle omskola mig till något mer tekniskt inriktat, skulle jag få jobb då? Eller ses man som en hoppa om man gör sådana omval. Fast iofs, har man provat på något och kommit fram till att det inte var grejjen, så vad skall man göra? Jobba kvar och bli bitter? Njae, låter inte lockande……
förkyld så det är inte av den här världen. Jag hoppas att det är lite bättre imorgon för då är det jobb på schemat. Idag fick jag stanna hemma, trots att det var seminarium i skolan. Typiskt, men det är väl bara att bita i det sura och skriva ihop någon kompensation för bortovaron. Tre kilo lagbok damp ner här igår, så jag slipper sitta och klippa och klistra lagtext mer. Skönt. Jaha, barnen fick stanna hemma idag, K hostade väldigt och H var ganska snuvig. Eftersom han nyligen haft öroninflammation tänkte jag att det är bättre att vara hemma en dag för mycket. Mitt tålamod är ganska sparsmakat i vanliga fall, och när jag nu är ackompanjerad av ett rälit virus tror jag minsann att det lilla jag hade har flugit sin kos. Det har jag märkt i barnens sällskap idag. Det är inte klokt vad de hittar på. Och K har fått åtminstone fyra riktiga raseriutbrott. Det är inte klokt vad hon kan bli arg. Jag har hennes tandavtryck på högerhanden faktiskt. Det blir så, när hon inte kan behärska sig. Men hon biter bara lite halvhårt. Får hoppas hon lägger av med den dumheten. Att bitas öht alltså.
Nä, nu ska jag ta min snoriga näsa och gå och lägga mig. So long!
Låg precis i min ynklighet och tänkte på träningen som inte kommer att bli av imorgon. Det är sorgligt. Jag såg fram emot ett äckligt uttröttande pass där det inledningsvis känns som om musklerna för länge sedan nått gränsen för vad som kan tålas. Och avslutningsvis en halvtimme wavemaskin som har en sådan svettande effekt att jag mitt i mitt trampande börjar fundera kring träningsmaskiners kapslingsklass. Nuförtiden skäms jag inte i mitt svettande. Jag har insett att jag inte är en såndär sval liten sak som pendlar mellan motionscykeln och spegeln för att korrigera mascaran. Och jag trivs bra med mig själv. Ja, inte nu då, i min ynkedom. Bara jag blir bättre tills torsdag. Jag får bestämt ta en raid i medicinskåpet. Man vet aldrig vilka preparat där kan ligga. Kanske finns där något som kan påskynda mitt tillfrisknande. Och vad exakt menar jag med att jag spårat ur då? Tja, de som känner mig vet att jag har varit rabiat motståndare till gymnastikinstitut. Egentligen idrott öht. Jag har kunnat sträcka mig så långt som att vara HBK-supporter de säsonger det har gått bra för dem. Och nu kan jag frivilligt tänka mig att underkasta mig kroppsrörelse utan alltför stor protest. Konstigt. Det är en föränderlig värld vi lever i.
Jag har ont i halsen, och inte är det lite heller. Jag är helt mör i musklerna, jag håller tummarna för något virus. Jag vill inte ha halsfluss. Jag har semester två nätter nu, för jag skulle eg gå på seminarium imorgon, men det kan jag nog ge upp.
Bilden här bredvis visar min arbetsplats. Den är tydligen tagen någon gång under den gångna natten, och man kan tydligt se att i personalrummet på min våning lyser det mest. Det är jag som sitter där och strålar . Usch vad jag är lustig…nästan som Arne Hegerfors. Nu har arbetskamraterna fått för sig att det slår i dörrar på nätterna. Och det är väl de där spökena som är på tapeten igen. Visst slår det i dörrarna, men det är inga spöken. Det är personalen på vårdboendena som springer i trappan. Ibland städar de, och ibland skall de väl bara ut och röka. Det där sista har ni inte läst, för man får ju inte röka i anslutning till arbetet. Jag har inte sett ngt iaf.
Förutom att halsen är i vägen för seminariet (eventuellt) är den fett ivägen för min inplanerade träning, och det är jädrar i det riktigt supersurt. Det är väl emellertid inte så mycket att göra åt, utan avvakta med det obefintliga tålamodet som vapen.
Bilden här bredvis visar min arbetsplats. Den är tydligen tagen någon gång under den gångna natten, och man kan tydligt se att i personalrummet på min våning lyser det mest. Det är jag som sitter där och strålar 
. Usch vad jag är lustig…nästan som Arne Hegerfors. Nu har arbetskamraterna fått för sig att det slår i dörrar på nätterna. Och det är väl de där spökena som är på tapeten igen. Visst slår det i dörrarna, men det är inga spöken. Det är personalen på vårdboendena som springer i trappan. Ibland städar de, och ibland skall de väl bara ut och röka. Det där sista har ni inte läst, för man får ju inte röka i anslutning till arbetet. Jag har inte sett ngt iaf. 