Ulricas blogg

I brist på livespelning.

jag inser att jag givit mig in i något som var större än jag trodde…… Jag har fått tillåtelse att investera i en espressoapparat. Utbytet var den inbyggda micron jag berättade om tidigare. Simpelt trodde jag, men hur mycket apparater finns det egentligen? Det började med Krups, men nu vete katten. Överväger en Gaggia eller kanske en Saeco. Halvautomatisk eller helautomatisk? Hel låter ju enklare. Då slipper jag dessutom välja kaffepress….. Fast de kostar ju mer klart. De helautomatiska. Jag trodde det här var lätt… Ack vad fel jag hade. Det är bara att konstatera; ytterligare ett ämne för fördjupning!

Nästa vecka börjar sambon jobba efter föräldraledigheten. Barnen återgår till förskolan, även om det är i en väldigt begränsad omfattning. I nästa vecka skall de bara vara där en dag. Överkomligt. Nu börjar allvaret. Bilen kommer att följa med sambon till jobbet, och den forna lyxen med att vara oberoende transportmässigt försvinner därmed. Nu har jag ju en cykel och kärra till barnen, så helt satt på pottkanten är jag inte. Och buss kan man också åka. Dock tillhör jag de fegas skara, och ger mig ogärna ut på bussturer ensam med barnen. De tycker inte att det är roligt att sitta stilla längre än ett par minuter högst. Vi var på IKEA igår och köpte kök, och vi var väldigt imponerade över att barnen klarade det så bra. Fem och en halv timme, och ändå blev det inte några större aggressionsutbrott. Köket blev bara 15000 dyrare än vi tänkt. Men då får vi snajsig trälucka på diskmaskinen (nödvändigt enl. sambon) och inbyggd micro (också nödvändigt). Håhåjaja, det blir nog bra när det blir klart.

Veckan som kommer skall jag försöka måla i det som nuförtiden är barnens rum. Det skall förhoppningsvis innan veckan är till ända förvandlats till vårt sovrum. Jag skall smacka upp lite fondtapet och färg och vips skall det vara som taget ur värsta inredningstidningen. Har klurat länge och väl, och det känns som om det kommer att bli bra. Ganska vågat för att vara mig, men man kan ju inte bromsa sig ur en uppförsbacke. Sedan skall vi gå över till barnens rum. Där blir det inte så avancerat som fondvägg, däremot lite målade väggar och wallies. De kommer förmodligen ändå att rita på väggarna. (Jag är mycket positiv till min natur)

sitter som smäck. Det har gått framåt i linsvärlden de senaste tio åren kan tänka. Får hoppas de här funkar. Det verkar hoppfullt.

Det har varit fint väder, men imorgon förefaller det finnas hotfulla regnmoln på SMHIs karta. Kanske blir det en sväng till IKEA. Jag måste dessutom gå och träna. Det blev inget igår, och det blev inte något idag. Fast jag körde ett Core-pass här hemma. Det går lättare nu när barnen är större. Dottern behövde inte klättra på mig, utan nöjde sig med att pussas och hålla handen när jag gjorde övningarna. Sonen tränade han med, så gott han kunde.

men själv skulle jag gärna ha semester. ATt jag inte är så förtjust i semestertider beror på att jag skulle behöva ha tag på en del folk, och dessa verkar ha semester samtidigt. Det verkar dessutom inte finnas någon stand in för den som tagit semester. För den har också tagit semester. Det hela handlar om att jag skall tillgodoräkna mig utbildning (no shit!) och jag skulle behöva ha snurr på det så jag vet hur hösten skall se ut. Så jäkla lyckligt att de lyckas lägga om utbildningen lagom till jag söker. Hur som finns det ju de gamla kurserna kvar och det vore ju smidigt om jag kunde haka på där. Som sagt, kanske att man kan få tag på någon kunnig människa inom kort. Osäker väntan är något som påverkar mig mycket negativt. Jag är så fruktansvärt neurotisk.

Jaha, något mer jag inte tycker om? Om jag beställer en DVD-recorder MED installation, vill jag ha installation och inte ett paket i handen. Men nä, det var bara att kliva upp ur sängen och börja tänka. Och snart skall jag iväg och jobba, och jag känner mig helt färdig. Jag tror jag  behöver semester. Som tur är fick jag en trevlig tidskrift (Världens Historia) hemsänd idag, och den kan jag ha och roa mig med inatt.

Imorgon är det iallafall fredag. Då ska jag och fixa linser. To hell med glasögonen, som utöver att de är i vägen dessutom ger mig eksem. Och så ska jag nog gå på nyöppnade Espresso House här i stan. Latte och muffins ska jag ha. Och så ska jag och träna, det behövs för det har inte blivit mycket av den varan lately. På kvällen blir det nog vin. Eller kanske öl. Eller kanske både ock.

Det är ju populärt, det där med GI. Glykemiskt Index. Jag skall nog testa. Jag har märkt att jag inte fungerar med Viktväktare. DEt är för mycket kolhydrater. Jag blir inte mätt. Jag behöver fett och protein. Då blir jag mätt. Kanske är det min tekopp? Och träning en masse då såklart. Värt ett försök iallafall!

jag kom in. Socionomprogrammet i Malmö. Jag hade ju inriktat mig på att jag inte skulle komma in. Söker i en taskig kvot. Men har man bra betyg kan det ju funka ändå, uppenbarligen. Nu har de tydligen ändrat namnet på utbildningen lite, men jag får rota i det. Har ju nämligen tänkt tillgodoräkna mig en annan utbildning (Social Omsorg) och det var nog enklare innan, men borde gå även nu. Tråkigt nog verkar hela fakulteten ha tagit semester just när jag har detta väldigt viktiga ärende….. Nu läste jag ju inledningskuren förra höstterminen, så jag kan ju ändå ligga lågt i fem veckor i starten. Skönt. Och de bör ju kunna avhandla min ansöka ganska enkelt. Det är ju på MAH jag läst tidigare utbildning.

Vi är ganska nyligen hemkomna från mina föräldrar som bor en bit utanför halmstad. Jag har degat, det har inte funnits så mycket annat att göra. Det har ju varit väldigt trist väder. Till och med jag hade rustat mig med badkläder, men de behövde jag inte slita nämnvärt på. Lite synd, får spara badandet till framtiden.

Vi fick användning av min mobiltelefonsgps på vägen hem. Vi blev en smula försenade, och var inte säkra på att hinna inom Maxi när vi kom hem, utan bad GPSen att hitta en Maxi i närheten. Det gjorde den, och vi hamnade faktiskt rätt. Förra gången jag förevisade min guldtelefon blev det tokigt för då hade jag ställt in rätt gata fast på fel ort. Gislaved istället för Oskarström. Då skrattades det åt mig, men det får man väl bjuda på.

Annars har jag mest ångest då jag snart kommer att hamna i grymma bankirers händer. Jag (vi) kommer att försöka ta ett smärre lån för att fixa lägenheten. Men jag inbillar mig att jag inte är kreditvärdig. Man vet ju aldrig vilka krav ockrarna har. Hujedamig.

inatt har jag sällskap av TVn. De visar ju ”miljögalan”. En godhjärtad underhållning. Jag tror att jag blir alltmer rabiat när det gäller miljö, och tar varje tillfälle i akt att diskutera frågan. Härom morgonen diskuterades bilar och motorer innan jag skulle gå hem. Det är ju häftigt att ha stor motor. Och det är häftigt att köra lite för fort. Och så hoppar partybromsen Ulrica in med sina pekpinnar. Hon är en riktig torris. Men Ulrica har jävligt svårt att förstå varför man skall ha en stor stadsjeep för att ta sig de tre milen mellan trelleborg och malmö. Nog för att vägen lämnar mycket i övrigt att önska, men riktigt så illa är det inte. Och kör som idioter gör många också. Nuts!

Snart kommer antagningsbeskedet. Det är riktigt spännande. Som vanligt har jag slarvat bort inloggninsuppgifterna till studera.nu så jag får väl försöka mobilisera cellerna på måndag för att komma på vad det var för koder. Jag är tröttsam med sådant. Kanske att jag får börja äta någon hälsokost som stärker minnet.

eller något. Sitter och lyssnar på radion nu, och de pratar om lättja. Den inringande personen menar att det nog är sanning i bibelns ord som säger att man skall jobba i sex dagar och vila en. Han menar att har man varit ledig en vecka, sedan har man laddat upp tillräckligt, underförstått att semester i fem veckor bara för att lata sig är förkastligt. Ja, jag ska vara mitt enkla sanna jag. Jag ska inte linda in orden i någon diplomati. Jag tycker att han pratar som man kan förvänta av en idiot. Han representerar väl inte hela befolkningen, men han verkar tro det. Åsikten får han gärna ha, men han kan väl för skuttan ta och se sig som den pusselbit han är. För mer än så är man inte. Små fisar i rymden är vi allihop.

Då vikarien blev sjuk tog jag en natt extra, och det är den som är nu. Jag sitter och övertygar mig om nattarbetets fördelar. Just nu känns det inte som om de är så många faktiskt. Även om jag då jag är ledig absolut tycker det. Problemet är att man är så ensam. Hela tiden. Och det kan vara riktigt jobbigt. Här är vårdboenden i huset, och jag tror att även de är ensamma på sina avdelningar, men eftersom de tillhör samma lagområde huserar de ihop emellanåt. Jag tillhör LSS och är därmed en utböling. Nu ska jag inte gnälla för jag antar att det dräller av ensamarbetande vådare över hela landet. Och det går ju bra, men det kan bli så ensamt. Nu sitter jag och väntar på att klockan skall bli fyra. Då känns det som att det går på rätt håll, och det börjar ljusna ute. Då vaknar man till liv igen, det känns hoppfullt på något vis. Just nu är det ju som mörkast.

På vägen hit idag fick jag köra genom en väldig vattenpöl. Det eviga regnandet har sannerligen satt sina spår. Om det ändå kunde sluta snart. Framemot lördag verkar det som att det skall bli uppehåll. Hoppas det stämmer.

Kan dessutom rapportera att sista vårtan försvunnit. Wartner fungerade hemma hos oss. Det tog en stund, men två behandlingar räckte.