släng av vattkoppor för dotterns del. Det har inte alls varit roligt. Massor av feber och hur mycket blåsor som helst. Stora blåsor. Sonen fick god hjälp av Tavegyl, och sov hela nätterna genom, men dottern har inte haft samma lindring. Nu verkar det som om det har vänt, så förhoppningsvis är hon att räkna som frisk till helgen. Frisk men med mycket mycket torra prickar…….
Midsommar firades på västkusten. Det regnade tror jag. Vi pysslade nog mest med kopporna, vilket är det som varit centrum senaste veckan. Jag var hemma från jobbet eftersom sambon bara arbetat på nya jobbet i snart två veckor. Vilka väl dessutom mest är att betrakta som introduktion. Men nu sitter jag här på jobbet igen. Måste dock säga att jag känner mig ganska ofokuserad. Vill helst vara hemma och klappa lilltjejen på huvet. Lilla pluttan. Sonen skulle sovit hos mormor och morfar i husvagnen härom natten. De är inkvarterade i närheten, eftersom de bistår med barnpassning nu när det jobbas. Sonen kom emellertid på att han nog ville hem. Det är jobbigt med hemlängtan. Jag har sådan nu. Grav.
att dottern skulle få gå på förskolans midsommarfirande, ploppade de fram. De första vattenkopporna. Nu, ett dygn senare vågar vi nästan hoppas på att hon tillhör den skara som klarar sig väldigt lindrigt. Det har varit full fart hela dagen, och ännu har vi inte kommit upp i tio utslag. Ingen feber heller. Det är ju skönt om hon kan klarar sig så lätt. Sonen fick gå på sitt firande, det fick bli avslutningen innan semestern för honom, för han får vara hemma tillsammans med sjuka syrran nästa vecka. Jag och sambon jobbar, men engagerad släkt får assistera.
Det är konstigt, när jag inte sitter framför datorn kan jag komma på hur många saker som helst att skriva om, men nu när jag väl sitter här, då är det total stiltje. Nä, jag får nog stänga ner datorn, åskan närmar sig. Imorgon skall jag iväg och träna tidigt, för att jag skall kunna kränga riktigt hiskeliga mängder jordgubbar sedan. En mycket god sida av svenska sommaren.
Det är fantastiskt vad de är påhittiga, barnen. Idag på morgonen kom jag hem efter att ha jobbat, och det föreföll vara lugnt. Pappan åkte iväg till sitt jobb, och jag tog över. Då säger sonen; jag fick ut den igen. Vilken då, undrar jag. Pärlan som jag stoppade i näsan säger han då. Jag frågar en väldig massa gånger om han verkligen har fått ut pärlan, och var den finns nu. Jodå, han har fått ut den och den ligger i vardagsrummet. Vi äter frukost, och efter ett tag börjar han gråta. Det gör ont när han skall snyta sig, och andas in. Då frågar jag ytterligare om han har fått ut pärlan, vilket han inte har fått. Lyckligtvis satt den ganska långt ner så efter ett par rejäla fräsningar kom den ut. En grön pärlplattepärla. Ett tag stoppade han papperstussar i öronen. Nu har han visst gått över till pärlor. Lustigt.
jag tidigare rapporterat om, har delvis lyckats. Den stora vårtan, som nog egentligen var lite i största laget, har försvunnit under dagen. En mycket glad son visad upp sin fot. Den var borta! Nu är där någon liten skit kvar, men det skall nog fixas med en behandling till. Wartner var bra! Mycket bättre än att kladda med salvor i ett par tre månader, vilket var alternativet.
Sitter på jobbet och pausar lite efter kvällsbestyren, och lyssnar då på min favorit just nu. Lite lagom vemodig till en början, men sen tar den sig och blir lite mer positiv. Hoppingivande. Rent melodiöst då, det är först i senare skeden jag lyssnar på texter.
Under dagen har det visst regnat kopiösa mängder. För min del som bara har sovit kan ju det kvitta, men det är tråkigare för de stackare som hade sett fram emot en inspirerande dag bland motormuller och krom. Palmträffen arrangerades i Trelleborg. Naturligtvis på min jobbhelg. Det var tredje året mina planer gick i stöpet, men jag satsar på nästa år.
När jag har stadgat ekonomin och har ett stort garage att husera i skall jag eventuellt skaffa mig en muskelbil. Tycker de är fräsiga. Så det så Magnus. Det blir väl ungefär samtidigt som jag öppnar mitt Bed and breakfast, jag skrivit om vid något tidigare tillfälle. Och så den jättelika tatueringen på ryggen då. Fast jag måste försöka knäcka meckandets gåta. Jag har ännu inte kommit längre till bilskötselns gåta än att jag kan tvätta och vaxa, och det känns som om det inte är riktigt i nivå med vad som krävs för att underhålla en snajsig GTO.
Och det gick ju bra. Det absolut värsta med mitt tillstånd (kraftigt överviktig och orörlig) är att det känns pinsamt. Hur kunde jag låta det gå så här långt? Varför bromsade jag inte tidigare? Jag ser mig som en ganska klyftig person, och nog kunde jag ha förstått åt vilket håll det barkade. Samtidigt har jag inte mått något vidare bra under senare år, och kanske är det en del av förklaring till att situationen så att säga rann mig ur händerna. Nu är det nya friska tag som gäller, inte sitta och älta gamla synder. Det skördar inga lagrar i det här fallet.
Jag satsar på en del träning, åtminstone två gånger nästa vecka. Antingen får inte K vattenkoppor, och då kan jag tärna på förmiddagarna. Eller också får hon vattenkoppor, och då får jag träna på kvällarna när sambon kommer hem. Lätt som en plätt! Om en vecka skall jag träffa träningsgurun igen och göra tillägg i programmet.
barnen och jag. Välbehövligt. För min del är sonen frisk nu, men jag tycker att de får vara hemma från förskolan imorgon också, och så får de (förhoppningsvis – om inte dottern nu insjuknar) gå på måndag. Vi var nere på kolonin, och sådde lite ny sallad, lite rödbetor och persilja. Nu skulle det behövas lite mer odlingskvadrater. Det fungerar över förväntan med dem, jag hade inte stått ut som det har varit innan. Vi verkar ha fått den odlingslott med absolut mest ogräs och stenhård jord. I våra kvadrater växer det lagom mycket ogräs och övriga sådder växer som rackarns. Utom möjligen vårlöken som verkar ha lite andra krav. Något som tyvärr också verkar trivas i kvadraterna är spindlar. Dessvärre trivs inte jag något vidare med de odjuren. Äckliga.
Ikväll skall jag på någon slags träningsintroduktion och få någon slags program och instruktion på maskinparken. Välbehövligt. Så kanske jag kan komma igång med tränandet sedan. Nu ska jag gå och förbereda maten.
är ena äckliga små tingestar. Jag stiftade bekantskap med en sådan för några år sedan då den kom och kröp under soffan. Alldeles nyss fick jag åter se en sådan då jag tittade på foton hos Milo. Jag googlade lite, och hamnade då i ett internetforum, och kunde inte låta bli att ägna dessa engagerade människor en varm tanke. Tänk att det finns så mycket debattlusta och tyckande hos folk. Det är fanimej en fröjd att skåda! Tänk om alla hade mobiliserat sig lika mycket för miljön som detta människoknippe värnar bokmalen! Då hade vi haft en väldigt ekologisk värld. Det är lite spännande med internetforum. För många år sedan cirkulerade en liten skrivelse som på ett ironiserande sätt speglade hur diskussionen på forum kan se ut. Även om det var tillspetsat så ligger det mycket i det. Var någon annanstans finns så många experter och tyckare. Alla har rätt att tycka och veta förvisso, men emellanåt verkar det som att det tycks bara för tyckandets skull. Jag för min del sitter här och tycker. Då behöver jag inte försvara mig. Jag går miste om den dialektiska process det är att vara en del av forumdebatten. Men det är ju min huvudvärk.
Nästan olidligt. Turligt nog finns det fläktar att tillgå. Inatt tror jag tar med mig en fläkt och camperar på barnens rum. Jag tänker inte en natt till behöva bli fördriven ur min säng och ut i soffan. Det var vad som hände i natt. Nä, hellre förekomma. De kan ta min säng med en gång, så slipper jag bli irriterad. Och skulle jag bli irriterad kan jag ju botanisera bland alla goda youtubevideos. Här är en till exempel:
Och så en med Elton John. Tycker den låten är bra. Den inledde det där programmet Studio Pop med han Sinding som gick på SVT innan. Bra program. Trevlig låt. Ja, det är väl lika bra att jag botaniserar vidare så jag har att pyssla med i natt när jag fördrivs från bäddens lugna vrå.
är inte något som lyssnas på så särdeles mycket. Ändå lyckas sonen snappa upp somligt och sjunger även då musiken från datorn tystnat. Eller också kanske han har hört den någon annanstans innan? Knappast förskolan väl. Där är det mest Måns Zelmerlöv, Dork (The Ark) och annat melodifestival som spelas. ”Dunka mig gul och blå” borde inte vara förstahandsvalet till eventuella musikstunder. Kan jag tycka.
Jag hittade sedan denna grymma låt
och fastnade lite för rörelserna som kommer runt 1:20 i låten. Vilka moves! Kanske till och med jag skulle klara av. Annars är jag väldigt dåligt koordinerad. Klarar knappt gympa på Friskis & Svettis. Med rullskridskor på fötterna tror jag att jag helst står stel som en pinne. Bredvid något att hålla mig i.
Det blir väl ungefär samtidigt som jag öppnar mitt Bed and breakfast, jag skrivit om vid något tidigare tillfälle. Och så den jättelika tatueringen på ryggen då. Fast jag måste försöka knäcka meckandets gåta. Jag har ännu inte kommit längre till bilskötselns gåta än att jag kan tvätta och vaxa, och det känns som om det inte är riktigt i nivå med vad som krävs för att underhålla en snajsig GTO.