Den här är historien om fyra människor vid namn: Alla, Någon, Vem som helst och Ingen.
Ett viktigt arbete måste utföras och Alla var övertygade om att Någon skulle göra det.
Vem som helst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det, för det var Allas arbete.
Alla tyckte att Vem som helst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla inte skulle göra det.
Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vem som helst kunde ha gjort.
Jag är väldigt svag för sådana här klokskaper. Denna tycker jag är särskilt bra.
En liten bild från dagens promenad. Jag lyckas naturligtvis komma precis när de har släppt av lastbilar från färjorna. Jag är inte helt glad för att strutta över gatorna vid oövervakade övergångsställen när dessa vidunder är i närheten. Skadad av den tragiska olyckan härom året.
hittills har jag fått tacka nej till ungefär fem erbjudanden om semestervikariat. Det är antingen eller. Först är det rena öknen på jobbfronten, och sedan finns det tydligen hur mycket som helst. Nu har ju jag iofs redan lite jobb inbokat i sommar, och dessutom ska jag läsa arbetsrätt så jag tror inte att jag behöver vara sysslolös. Skulle det kännas tomt och tråkigt kanske jag kan leka med barnen. 
De brukar inte ha något problem med att aktivera mig. Det är det där med pengarna. Lite dollar är ju ganska så välkommet. Jag ska fixa mig ett badkar och en torktumlare. Och så hade jag tänkt att jag skulle bli smärt och smidig (sic!) och uppgradera garderoben…… Men har jag fått jobberbjudanden nu, så borde det ju finnas jobberbjudanden sedan – åtminstone kan man ju hoppas det.
Jag har kommit på att jag skall cykla Sverige runt. På motionscykel. Kanske kan det vara en sporre när man sitter där och cyklar och tycker det är tråkigt. På två gånger har jag nu tagit mig 2,6 mil. En gång till så har jag kommit till Ystad. Det minsann. 
vilket är ett resultat av gårdagens möte med BR-ordföranden. Man ska ju kanske inte vika ut människor som inte vet om det, men jag förpassade en person ur rummet (går jag för att prata med ordföranden vill jag inte ha halva styrelsen där). Sedan anstod det den förbålta ordföranden att vara raljant!!! Usch säger jag. Jag tänker inte bo här längre än nödvändigt. En fem-sex år eller så. Usch. Jag har nyligen kommit in från en promenad jag företog mig för att på så sätt avleda den ilska jag för närvarande härbärgerar. Men jag har nog inte riktigt lyckats.
Nu ska jag snart hämta Hugo. Han började dagen med delikatessyoggi. Det gick ned minsann. Äntligen har jag hittat något som faller herrn i smaken. Funderar lite kring om man kanske skall ta automobilen och bege sig till någon natur att lufsa runt i. Det är ju ganska så fint väder här.
Kökskranen löper amok, och läcker ut 0,4 liter varmvatten per minut. Det är ju rent förfärligt. Den intresserade kan ju räkna ut hur mycket det blir. Jag vet inte, kan jag kompensera det hela genom att inte duscha? Det är ju föga lockande, men för att få slut på slöseriet. Hitentills har jag låtsats att jag låtit bli att bada varje dygn. Vilket är fullstädnigt sant, men det beror inte på någon idealism utan på att vi inte har något badkar. Men det har känts lite bättre iallafall……
Give me a ny kran! plz. Det är en på väg, men det går inte tillräckligt fort.
har jag betalat idag. Det är ganska tråkigt, pengarna trillar in lite snabbt för att ganska så raskt trilla ut igen. Men det är så det är. Det är inte de höga inkomsterna man blir rik på, utan de låga utgifterna. Håhåjaja, så klokt. Vissa utgifter kommer man ju liksom inte undan.
Cykelföljetongen fortsätter. Eftersom snickaren inte var vid det gamla barnvagnsförrådet kunde jag inte inleda mina försök att rädda min cykelkärra. Den som sitter fastlåst vid lite rör. Senast ikväll skall dörren vara öppnad, jag ämnar då knata iväg för att prata med föreningens ordförande. Vaktmästaren har ljugit ihop att det är samma nyckel till låset där nere fortfarande, men det är just inte något annat än en lögn. Kanske funkar ordförandens nyckel bättre? Så onödigt sådant här är. Blä.
så halvreligiöst som gårdagens. Gårdagen slutade argt. Det vagnförråd som inte längre är vagnförråd fick visst ny dörr med nytt lås någon gång under gårdagen. Jag upptäckte det när jag skulle försöka få upp cykellåset på cykelkärran. Där stod jag med min låsolja i handen och försökte få upp dörren. OCh det GICK JU INTE!!! Vi ringde till ordföranden, som inledde med att idiotförklara oss med att vi ställer korkade frågor. Det är väl för tusan inte korkat att vilja ha sina saker. Vi har inte fått reda på att de skulle ta utrymmet i anspråk. HAde vi fått reda på det, och ett datum för när vi skulle ha plockat bort våra saker så hade vi naturligtvis gjort det. Men de föredrar att sköta det hela på ett alternativt sätt. Det värsta av allt är nog att jag antar att de nu kan sitta och tycka att vi är jobbiga. Utan att vi egentligen är det. Strunt också!
…jag är ju inte inföding i stan jag bor i. Jag flyttade hit för en fem-sex år sedan. Väldigt ofta har jag vantrivts något alldeles förfärligt. På något vis har jag väl trott att man flyttar in och sen så trivs man. Förmodligen får man nog jobba lite mer för sin trivsel. Under tiden jag har jobbat och studerat har allt flutit på, då har jag varit underhållen och inte behövt fundera så mycket. Men nu när jag har varit föräldraledig och arbetssökande har det funnits mer utrymme för funderingar, vilket har lett till att jag kommit fram till att jag vantrivts något oerhört. Men nu har jag emellertid insett att problemet ju ligger hos mig. Jag får jobba lite för trivseln. Och bara insikten gjorde att tillvaron kändes mer dräglig. Jag har inflytande!
Det tycker jag är trevligt. Lite sällskap hemmavid. Vi ska ner till kolonin och fixa, preliminärt. Karoline somnade för en stund sedan, hon vaknade strax innan fyra. Lite förkyld verkar det. Helt otroligt, jag har gått och väntat ut annat snor (kanske allergi, min magkänsla säger mig det) för att hon skulle vaccineras. Igår vaccinerades hon, och nu är hon snorig igen. Jäklar i min låda vilken bra timing. Not.
Skulle vilja ha en sån här. Färgen Red Metro. Kan inte riktigt begripa hur det skall gå till bara. Nu har ju iofs bostadsrättsföreningen här lagt beslag på barnvagnsförrådet. Upptäckte det igår när jag skulle sätta in vagnen. Skylten på dörren var borta, liksom mina vagnar. Arg som en geting blev jag. Städerskan (som tydligen inte städar vår uppgång) skall ha någonstans att tvätta moppar. Så de ska slakta barnvagnsförrådet. Men där skulle bli lite kvar. Lite. Hahaha. Där var trångt redan innan, man kan ju undra hur detta ska gå. Just nu så har jag demonstrativt ställt vagnen på en avsats i trapphuset. Har faktiskt inte någonstans att sätta den. Får kanske sälja den och köpa en mei tai istället….. Undrans varför just vårat barnvagnsförråd skulle bli tvättstuga. Just med tanke på att vi inte kommer i åtnjutande av queen of cleans tjänster. Ibland är det orättvist……
Skulle behöva åka till El-giganten. Vi köpte en kombinerad tvätt/tork förra sommaren, och den har lagt ner verksamheten beträffande torkandet. Den eldar ludd, som tydligen förirrar sig in i värmeelementet. Allt luktar brand, och så skall det inte vara. Den är under reparation så att säga, men det verkar dra ut på tiden. Vi har väl i skrivande stund varit utan tork i två månader, och jag är ganska trött på det. Så länge det är bra torkväder ute är det ok, men att hänga tvätt inne är inte min melodi. Familjens astmatiker (75% av populationen) är inte helt nöjda med den lösningen. När vi köpte maskinskrället löste vi en allriskförsäkring, som bland annat skulle ge oss utbytesmaskin vid behov. Och jag behöver en tumlare. Men det verkar svårt…… Jag får nog kavla upp mina ärmar och åka in och tala vid dem.
lagom av allt.
Först och främst vore det trevligt att vara av lagom storlek. Storlek som i massa. Men det är ju inte något som kommer att komma av sig själv. Jag har, likt konungen, förstått att det inte kommer att flyga stekta sparvar i munnen på mig. Ja, det är väl det sista jag behöver, ytterligare saker i munnen. Åtminstone om de senare skall hamna i den, tydligen, redan välfyllda magen. Det är ju bara att träna, äta rätt och ligga i. Jag är på rätt väg. Men min önskan är ändå att redan nu vara lagom.
Sedan skulle jag vilja ha lagom lockigt hår. Jag har för lockigt hår nu. Det har passerat rimlighetens gräns. När jag var yngre kunde jag drömma om att håret en dag när jag vaknade blivit rakt över natten. Men den drömmen har jag gett upp. Det har uppenbarligen inte hänt hittills, så det är nog inte så mycket att hoppas på.
Jag har vid tillfälle fått omdömet "frisk fläkt". Har dessutom fått höra att "det märks att det är du som är Ulrica". Och, det känns som om det indikerar något extremt. Och efter en analys så är det nog så. Jag är nog lite mer av allt tror jag. Lite mer åsikter som kanske går ett snäpp utöver. Har kanske en önskan om att vrida lite mer på tillvaron, titta lite närmre, testa lite mer. Naturligtvis kan det bli tröttande för omgivningen. Jag hoppas därför att jag har lyckats hantera min dårskap något. För egentligen trivs jag ju med mig, förutom kilona då. Egentligen är jag nog ganska underhållande. Och slug. Kanske en av de skarpare knivarna i lådan? Ja just det, skryta får man ju inte….
Jag tror det. För varenda gång någon person visar sig vara i skick och redo att begå fasansfulla saker, ja då hörs genast röster om att så kan det inte vara. Det måste vara fel person man misstänker, inte skulle han/hon göra så. Naturligtvis förstår jag att människor blir chockade, och att de inte vill se vad närstående faktiskt är beredda att göra, men ändå. Samtidigt är man kanske farligt ute om man går omkring och utgår ifrån att alla är potentiella våldsverkare. Men är det inte så då? Om jag bara försöker vara lite öppen, och inte placerar människor i fack så fort jag öppnar dem, så ter sig det verkliga inte så omöjligt. Vi ska inte vara så förbannat övertygade om att vi känner varandra. Kanske. Roten till min svada.
