Jag har precis gjort ett test, TESTET! som visade åt vilket håll man lutar. Jag var visst föga upphetsande Socialdemokrat. Sedan följde Miljöpartiet. Hade nog tippat att jag skulle vara Vänster helt och hållet men så var tydligen inte fallet.
Idag var det egentigen tänkt att vi skulle meka med odlingslotten, men det var inte något vidare lottväder, så det fick vara. Synd, för dagarna går ju med en rasande fart. Vi satsar på att morgondagen skall vara bättre ur väderhänseende, och att vi kanske kan putta ner lite fröer i jorden. FÖrra året hade vi redan odlat för länge sedan vid den här tiden, men det berodde på att vi antog att vi skulle vara upptagna i slutet av månaden. Karoline skulle ju komma.
Tycker det är skandalöst av SVT att inte ha med Lunds studentsångare för vårinsjungandet. Fortsättningsvis tänker jag åka dit och lyssna på dem. Förra året var jag så hormonell så jag började gråta när jag såg dem på TV.
Det är ju förtappat. Eller det är väl snarare jag som är det. Ett helt år har gått, och vart har det tagit vägen. För några dagar sedan fyllde min lilla gullmymla ett år, och det känns som om tiden bara har rusat. Det känns väldigt nyligen jag klev in på KK Lund. En solig morgon, strax innan sju. Nervös var jag som attans, och jäkligt skeptisk till att någon skulle rota mig i kanalis spinalis med en stor nål. Och att några klåpare till doktorer skulle sprätta upp magen. Men de visade sig vara väldigt kompetenta faktiskt. Har inte något att invända mot behandlingen, mer än att det ju är synd att det skall behövas sådant tungt artilleri. Hade varit enklare och bättre med per via naturalis. Jaja, gör gärna om det vid tillfälle! 
Något som däremot inte försvunnit lika fort som tiden, är kilona. Två och en halv graviditet senare sitter jag här och liknar en padda. Det är för sorgligt. Men nu jäklar! Nu ska dem väck. VArtenda ett, och kanske några till!
